Onsdag 1 april, inget att skämta om

Onsdag 1 april 2020 – Jan tar igen sig i sin fåtölj i köket, efter dusch och påklädsel. Vedspisen värmer. Och jag ska just fika. Har tagit fram kalvlevern från frysen och skurit skivor medan den ännu var lite fryst. Jans före detta tofflor passar mig alldeles utmärkt, tror de kan påstås vara tovade numera. Han har å andra sidan mina av syrran stickade vackra sockor på fötterna i sina gamla tålösa tofflor. Eftersom även stödstrumporna är tålösa behövs sockorna.

Jag är glad att Jan slipper bo på någon sorts äldreboende nu. Tydligen har varken personalen där eller inom hemtjänsten på många håll någon skyddsutrustning. De boende smittas och dör. Nu blir det besöksförbud på äldreboenden. Jag har ingen skyddsutrustning heller, och hoppas bara att jag inte blir sjuk och smittar honom. Andra träffar han inte, om vi inte ”måste” in på något läkarbesök.

Att läsa om corona är inte upplyftande. Symtomen tycks kunna vara flera nu än man visste i början – jag är lite lite snuvig. Har snutit mig ett par gånger idag. Kan vara harmlös förkylning. Kan bero på att vi suttit i solen. Kan … Känner inte av någon feber, brukar känna om det så bara är 37,7 grader. Har ingen fungerande termometer här.

Jag tog ut dynorna till soffan på altanen tidigare i förmiddags. Nu är det kanske varmt nog i solen. Jan sover igen i sin stol, efter att han vaknat så pass att han ville ha fika… Så satt vi ett par timmar i solen, nu är det disigt eller molnigt, ingen sol och inte skönt därute längre. Jan rakar sig. Jag steker lök (så att den blir genomskinlig) och klyftade färska champinjoner, tillbehör till kalvlevern som dock får vänta. Tror det blir kokt potatis till. Och ost efter. Nu Jans glas alkoholfritt rosévin och några skivor salami. Jag dricker vatten än så länge.

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Onsdag 1 april, inget att skämta om

  1. bergalott skriver:

    Man ska svettas in våren och frysa in hösten, vet du väl. Bästa sättet att inte bli förkyld. Så står det i bondepraktikan, har jag för mig.
    Själv har jag varit ut till goa broder och underbara svägerskan och de har bytt däck åt mig. De har mina däck i sina stora förråd. Meningen var att jag bara skulle hämta dem och sedan ta dem till verkstad men se… nänä… de hade bestämt att göra mig glad. Jag hade både sprit i duschflaska och munskydd med och på mig under hela vistelsen för de bor isolerat och vill inte vara den som bär med mig något sattyg ut till dem.
    Nu börjar jag fundera på att beställa livsmedel via datorn och få det till dörren. Det är alldeles för många ”gamlingar” i farten både i affärer och apotek, läste jag någonstans.
    Att du med ditt omhändertagande är det bästa skyddet för Jan, det kan vem som helst fatta. För hujedamej så inlåsta och helt i händerna på andra, och många andra människor som passerar på hemmen.
    Kram på dig och ikväll tar vi oss en liten virre 🙂 ❤

    • beskrivarblogg skriver:

      Kram vännen, skönt med god släkt – vi ska byta 14 april i Gustavsberg (nära ”landet”) – det blir helt klart en virre om en stund – funderar på att utnyttja sondottern för handlande, hon erbjöd sig häromdagen

    • Ninna skriver:

      Jag skulle vilja påstå det är alldeles för många yngre människor i farten. Såna som inte tycks fatta allvaret och/eller inte bryr sig. Dom tror kanske att dom är odödliga eller att dom inte kan bli smittade. Det kan dom visst! Viruset har ingen inbyggd radar och enbart ger sig på 70+are, som då blir smittade och smittbärare.
      Även kassörskan när jag handlade på Maxi härom morgonen höll med om det. Det är vi äldre, oavsett om vi fyllt 70 eller inte, som är de försiktiga. Håller avstånd osv.

  2. Förstår att du är glad att Jan inte bor på äldreboende, särskilt just nu. KRAM till er!

  3. beskrivarblogg skriver:

    Varm kram till dig Louise

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s