Äntligen

Tisdag 31 mars 2020 – kall natt, sol och minus någon grad nu på morgonen. Jan vaknade och klädde på sig klockan fyra i morse, varför visste han inte. Natten var fortfarande svart ute, han hade dragit upp rullgardinen, men tydligen inte förstått hur fel det var att kliva upp ändå. Han klädde av sig och gick till sängs igen. Och jag med, som tur (?) var vaknade ju även jag klockan fyra.

Nu har vi ätit frukost ”i väntan på Schenker”. De har varken hörts av eller synts till när klockan är nio. Syntes till gjorde däremot två livliga harar som nyss satt nedanför trappen. När de anade mig innanför köksfönstret skuttade de snabbt vidare.

Såg också en fiskgjuse som svepte lågt över åkrarna igår morse när jag for hem från Ica. Inga tofsvipor, kanske visste de att det skulle bli kallare.

Har tvättat Jans ulltofflor, och nästan eldat upp en som ramlade ner på vedspisen. Det gick bra, men tofflorna passar numera mig bättre än honom. Tur att han har ett par gamla som går att använda, golven är kalla.

Väntar fortfarande på blöjleverans… Klockan är tolv. Halv ett kom de äntligen.

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s