Söndag 5 april 2020 – hemma i Sundbyberg igen, har tvättat. Och smuttar på en whisky redan halv fyra på eftermiddagen, kanske hjälper det mot bomullen i huvudet. Har ingen feber (har just kollat), hostar inte, snyter mig inte heller (det gjorde jag igår), men… Den som lever får se heter det. Försöker hålla mig på fysiskt avstånd från Jan, men det är förstås svårt. Händerna tvättas ideligen, hans också. Vill inte, får inte bli sjuk. Värmen i kinderna är förmodligen whiskyrelaterad.

Sofia (sondotter) har handlat – toppen, och lämnat vid dörren, och Anders kom hem med tvättmedel och Risi-Frutti som jag glömt att skriva på Sofias lista. Härligt med familj som handlar åt en. Tacksam för hjälpen.

Nu är det bara ved som fattas på Addarsnäs, kanske läser ”någon” detta och kommer förbi? Albin, har du börjat jobba igen? Nästa gång vi behöver hjälp med inköp blir det du eller Simon som får uppdraget. Jag tänker inte sticka näsan i en butik igen på länge.

Nu har vi ätit sushi, inhandlad av Anders, och Jan diskar. En portion är lagom åt oss två, med extra inlagd ingefära och wasabi. Och ost efter, kanske glass också för Jans del. Tack kära barn och barnbarn för att ni bistår.

Jag inser att vi kommer att vara mera på Addarsnäs än i Sundbyberg. Det innebär att jag behöver fundera på vad som ska dit härifrån, till exempel från frysen här och till frysen där. Det ger sig. Efter påsk är det dags att beställa ett par flaskor gin från Systemet, glömde det och vitt vin häromsistens. Beställde fel, och fick tre flaskor whisky i stället, så jag klarar mig. Och Jan har sitt rosévin. Och vi har blöjor. Kanske också madrasskydd, ska hämta något på posten i morgon.

Jag närmast tömmer förråden här och flyttar dem hem till mig. Med Jans goda minne. Frysen tar jag på onsdag när vi åker tillbaka efter tisdagens ultraljud. Hittade ett par skärmmössor till Jan, bra. Då slipper han vinterluvan. En del av det som kunde behövas finns på landet på Djurö, och där får det stanna tills vi kommer dit. Just nu känns det som om det dröjer. Men ingen vet, det handlar bara om att leva så gott en kan en dag i taget. Det gör vi.

I morgon står ingenting på programmet, mera än att kanske åka och tanka, möjligen tvätta bilen också. Det senare är länge sedan. Tänkbart att om jag mår bra, att jag far in till stan och Clas O för att köpa samma lilla radio som syrran köpt där. Enligt henne har den dugligt radioljud. Och jag vill ha en. Vi får se, det med. Nej förresten, vill inte åka kollektivt. Radion får vänta. Är för snål att beställa den med hemleverans, det kostar 140 kr och jag vet inte var vi är, när.

Jag har just nu svårt att fokusera på något. Far från det ena till det andra, som en vilsen fjäril. Men inte lika vacker som de flesta fjärilar. Andra berättar också om problem med att ägna sig åt det de annars gör, och några skriver om hur kreativiteten och lusten att skapa växer med sysslolösheten. Vi är olika. Jag gläds med de som förmår göra sig glada med något just nu. Och sörjer med de som, liksom jag, bara blir virrigare och veligare för varje dag. Gott att jag gjort mig av med mitt dåliga samvete för det uppdrag jag åtog mig i vintras. Då, när jag inte visste någonting om vare sig corona eller hur Jan skulle må. Projektet ligger på is, tills världen blir sig lik igen. När det nu sker, skriver med hård avsikt inte ”om”.

Vilka vi än är som lever efter detta har en annan värld att förhålla oss till. I det lilla och i det större. Det går inte att nu förutsäga hur någonting kommer att vara eller fungera om några månader, eller något år. Annorlunda blir det. En del förändringar kommer att vara bra för många, andra inte. Jag har inte riktigt ork att beklaga att fotbollsmatcher och cykeltävlingar ställs in, men cyklister och andra tycks sörja dem. Någon så kallad ”influencer” sörjer också över att familjens utlandssemester inte blir av. Sorg hit och sorg dit.

Sorg är för min del tyngre, svåruthärdlig. tämligen evig, men efter en tid lättare att bära. Alltid med mig. Aldrig om saker och tilldragelser, alltid om människor. Sorg över de som dött, sorg över vänskap som tog slut, sorg över egna svek, och andras.

Photo by Pixabay on Pexels.com