En måndag i april

Måndag 6 april 2020 – jag går runt och känner efter. Har ingen feber, men känner mig lite dimmig… Inte ont i halsen, aningen snuvig, ingen hosta. Än. Tvättar händerna ideligen. Om jag har någonting vill jag inte, får jag inte, smitta Jan. Och det lär vara svårt att undvika…

Nåja, vi har ätit middag, soppa, hårt bröd, ost och annan ost efter. En whisky för mig, rosé för Jan.

Jag läser, har postat yttrande angående ansökan om parkeringstillstånd för rörelsehindrad till kommunen. De var negativa, enligt Transportstyrelsens anvisningar. Vi får antagligen inget tillstånd. Om Jan kan hjälpas till en sittplats medan någon/jag parkerar bilen, om han kan kommunicera och om han kan värja sig mot fara – då ska han inte ha det där parkeringstillståndet. Snacka om byråkrati – vem ska till exempel hjälpa honom OCH parkera bilen samtidigt? Kommunicera kan han, i lugna förhållanden, stressad inte; och värja sig mot fara vet jag tack och lov ingenting om. Jag bjöd hem parkeringsingenjören på ett hembesök, om ett par veckor får vi väl ännu ett byråkratpapper som ska hämtas ut med hämtbevis etc. Har gjort vad jag kan.

Håret växer på oss båda, snart tar jag fram saxen. Har varit utanför dörren när jag hämtade det negativa beskedet och när jag postade yttrandet ovan, annars inte. Ingen trängsel någonstans.

När vi kommer hem till mitt ska jag prova mormors gamla kaffekvarn. Sondotra råkade köpa hela kaffebönor (jag hade bara skrivit kaffe på lappen, och hon dricker inte kaffe själv)  – och det kan bli kul att se om jag kan koka kaffe fortfarande. Men först mala. Ett mycket litet bekymmer i sammanhanget.

Nyss en yrselvända, som tur är sitter jag i min stol. Det försvann fort.

Har beställt en rulle som tar bort hundhår och liknande från till exempel mattor. Får se om den fungerar, såg i alla fall bra ut.  Gratis, möjligen lite coronafördröjd, leverans. Den stora mattan här har jag idag dammsugit, och slitit med – och den är inte i närheten av att vara befriad från Mollys päls.

Molly själv är fortfarande hos sin matte Linn, än har jag inte hört av dem. Utgår från att både hund och matte mår bra. De vet att vi ska till doktorn i morgon och att jag var orolig för hur det skulle gå till, med Molly. Linn har antagligen påsklov nu, efter att hennes gymnasieskola varit stängd. Jag uppskattar verkligen att hon kunnat vara där de här veckorna. Men efter påsk…?

Arbetsrummet är fullt av pinaler som ska med till Addarsnäs, sådant jag saknat där nyligen. Slow Cookern till exempel, andra skor till mig, vinterkängor som ska ställas undan, Jans medicinkasse, och en hel del annat. Mat från frysen. Bilen blir full på onsdag. Och jag ska komma ihåg att ta med, och vid tillfälle slänga i grovsoporna, den gamla moppen Jan haft länge. Nu har han en ny, med fräsch tvättbar mopp.

Det här karantänandet är inte direkt sysslolöst för min del. Inte är det heltäckande heller, men rimligt försiktigt. Inga butiksbesök, inte ens apoteket. Får ett par produkter från Apotea i morgon sen eftermiddag, därmed slipper jag gå in på ett fysiskt apotek. Nästa vecka ska jag se till att förnya ett av Jans recept när vi ändå måste till vårdcentralen för provtagning, får se hur jag kan hämta ut medicinen.

Ljuvligt väder idag, sol och bara lite vind, varmt. Och vi har varit mest inomhus, Jan hela dagen, jag bara kort ute.

Någon gång ska jag också samla mig och sätta mig med företagsdeklarationen, bilagor hit och dit. Känns varje år oöverstigligt, men går till slut utan katastrofer. Och inga vinster att deklarera, men väl moms som ska in någon gång i maj tror jag mig minnas. Jag får tro att jag kan luta mig mot fjolårets papper och göra samma sak i år. Det handlar mest om att hitta fokus, att faktiskt sätta mig och låta allt annat vara utan att jag bryr mig. Och det är svårt just nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s