Tisdagsbestyr

7 april 2020 – tisdag; ultraljud idag, Jan har just duschat, sig och nästan mig. Jag hade kläderna på. Har klippt hans ögonbryn, inte lika snyggt som när frisören gör det. Ett problem när han duschar är att han inte kan ha hörapparaten i örat, och därmed hör han ingenting…

Nu dricker jag mitt kalla te och försöker samla ihop mig igen. Jag har nära till gränserna för ögonblicket. Jan är klar med morgonbestyren när klockan är kvart över nio, jag har inte börjat med mina. Inser att han inte har rakat sig… Tror det får vara, det är hans hjärta som ska undersökas, inte hans skäggväxt.

Har hällt ut mitt te och gjort kaffe i stället, Jan ville ha, men drack bara någon klunk. Lika bra det, ibland får han slem i halsen efter både kaffe och te. Då följer hosta och spottande som är ansträngande för honom, trots slemlösande tablett. Är hela tiden rädd att något ska åka ner i lungorna, men röntgen för ett par veckor sedan visade att lungorna då var bra. Nu tar han igen sig i sin stol, iklädd ett gammalt ”Mjölk är livet”-förklä för att tröjan ska hålla sig fräsch. Han blundar, och ser ganska nöjd ut, trots mitt härjande. Gungar lite lätt i kontorsstolen.

Fick äntligen se äldrehandläggarens utredningsrapport (den låg i posten): Flera timmar än tidigare (nu 20 timmar i månaden) för avlösning via hemtjänsten, duschhjälp tre gånger i veckan, strump- och klädhjälp varje morgon en halvtimme. Ingen städning, han har antingen glömt att vi talade om en gång i månaden, eller inte fått till det. Spelar ingen roll nu, vill inte utnyttja någon hemtjänst alls för närvarande. Vi får klara oss så gott det går. I morgon hoppas jag att vi kan åka hem till mig.

Jag har ögnat tidningarna på nätet, kollat mejl och FB. Undrar när vi alla blir så trötta på alla skräckskriverier om corona och covid19 att vi struntar i alla förhållningsregler och gör myteri. Går och handlar, låtsas att det inte finns något virus. Gör allt vi brukade göra innan det här började för några veckor sedan. Hur många veckor är det? Fyra-fem? Känns länge, och blir längre. Det kan kännas som om det inte spelar någon roll, vi blir sjuka eller håller oss friska hur vi än gör. Tänker vara lydig, ingen behöver oroa sig för det. Det jag funderar på nu är om det är för sent att lyda. För många av oss.

Jag känner mig ockuperad av viruset, också om jag inte är smittad eller sjuk. Småsnuvig även idag, men ingen feber eller hosta. Ockupationen handlar inte så mycket om kroppen, som om sinnet. Hjärnan kör rundgång, fokus är någon annanstans, har gömt sig och hittar inte hem. Vaknar mitt i natten av ingenting, kan inte ens skylla på Jan. Har svårt att somna om. Och går till slut upp vid halv sju, i morse dammade jag vardagsrummet vid den tiden och ruskade dammvippan på balkongen.

Jan är orolig, snurrar i sin stol. Jag vet inte varför, och det gör nog inte han heller. Men han vill inte sitta still, frågar jag så får jag till svar ”vet inte”. Men han ville raka sig, så det är gjort nu. Han är fräsch och fin under förklät. Om en timme kommer färdtjänstaxin. Alltid svårt att veta hur dags man ska beställa

photo of yellow taxi parked near sidewalk

Photo by Jake Heinemann on Pexels.com

hemfärd, men det går ju att ändra i sista stund. Fast det blir förmodligen inte i en sån där vacker bil.

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Tisdagsbestyr

  1. bergalott skriver:

    Du börjar närma dig bristningsgränsen. För mycket bestyr över din egen förmåga men som kvinna är vi sega som skosulor. Håller ihop fast lädret fladdrar. 😉 Du är fantastisk och jag känner igen symptomen. Din är seg och långlivad medans min var kort och intensiv. Ändå är båda lika uttömmande. ❤

  2. beskrivarblogg skriver:

    Ja min vän, båda är lika uttömmande, dränerande. Nu är vi dock hemma igen efter ultraljudet, allt fungerade som det skulle, även ombokning av färdtjänsten efter det gick snabbare än jag trott – jag passar på att tvätta igen, och i morgon åker vi ut till mitt – kram på dig, lädret lär få fortsätta fladdra ett tag till

  3. Louise Baumgärtner skriver:

    Styrkekramar till dig❤️Visst är man orolig.. Jag gick upp kvart i sju idag (är alltid morgonpigg) och städade köket. Dammade, torkade skåp och bänkar, rubbet. Bara jag var vaken. Det var skönt, att göra något av ångest och tankar.

    • beskrivarblogg skriver:

      Så är det, vi jobbar bort ångest och tankar, och när det inte fungerar så ”mantrar” jag och du kanske mediterar – ungefär samma sak. Kram på dig!

      • Louise Baumgärtner skriver:

        Yes, sak samma skulle jag tro, och vad det än är, är det bra när det funkar. Idag fick jag kämpa i två timmar innan jag nådde ro i min meditation, men när jag lyckades var det underbart🌈i vanliga fall finns inte den tiden till mediation , men…nu är jag mycket sängliggande p g a utmattning och infektion, och maken permitterad, så…Hoppas du , och Jan, får en så bra kväll som möjligt 🤗

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s