12 april 2020, kväll – tar fram ett tomt dokument. Kanske hamnar några ord här, det kliar i fingrar och hjärna, men allt känns ändå avlägset och ofokuserat. Om det nu är så att jag vill något. Klockan är bara halv sju, en ganska varm kväll. Visserligen många och mörka moln, men också lite ljus från solen där bakom. Inget mera regn än det som föll i natt eller morse.  I morgon far vi tillbaka till Sumpan för diverse ärenden.

Jag skriver om vårt liv nu, Jans och mitt. Berättar om hur det är att vara gammal, och leva tillsammans med före detta maken som också är gammal, och dessutom skruttig i kroppen och med tilltagande demens. Tack och lov har han också för det mesta ett gott humör, en accepterande inställning till tillvaron som den ter sig numera. Jag är bråkigare, otåligare.

Idag frågade jag honom ”vad tänker du på” – han såg tankfull ut. Svaret blev efter lite funderande ”jag tänker bara”.

Också när jag tänder snett emellanåt, är jag glad att han slipper bo på ett ”boende” som det visst heter, och kanske därmed slipper smittas av viruset. Vi försöker vara så försiktiga det bara går, men nu i veckan ska vi till vårdcentralen för nya prover, och till en läkare inne i Stockholm, med färdtjänsttaxi. Jag gillar det inte, önskar att vi kunde stanna här hemma i mitt lilla hus utanför Norrtälje hela tiden. Tills allt som har med corona att göra är över, om det nu går över någon gång.

Både Jan och jag är ”riskgruppsplacerade” genom vår ålder och Jans sjukdomar. Frivillig karantän så långt möjligt, ingen hemtjänst även om den har beviljats av kommunens handläggare. Jag har lärt mig dra på hans stödstrumpor, sorterar hans mediciner, ser till att recept förnyas. Än har jag inte klippt vare sig hans eller mitt hår, men hans ögonbryn. Vi reder oss, blir håret för långt lär jag väl klippa även hans hår och min lugg. Resten av mitt kan jag sno ihop i en snodd, eller en påsklämma, som förr. Tjugo över nio, dags för sängen och en stunds läsning. God natt.

Photo by Edu Carvalho on Pexels.com

Could be me on a joyous day!