Rabin  mördad (länge sedan).

Tisdag 14 april 2020 – vi har nu ätit frukost, efter att ha varit på vårdcentralen vid 8-tiden för provtagning. Tvättstuga i eftermiddag, efter däcksbytet.

Jan är orolig idag, kan inte riktigt sitta still. Han gnessar i stolen. Upp med en fot i soffan, ner med foten på golvet. Om och om igen. Kanske är det avbrottet i rutinerna i morse som gör det. Funderar på om han måste följa med till Gustavsberg eller om han kan stanna hemma ensam. Får se hur det verkar längre fram på dagen, vi ska inte byta däcken förrän klockan två. (Jag kan aldrig bestämma mig för om jag ska skriva tid med siffror eller bokstäver, oftast blir det både och. Vet att lägre antal skrivs med bokstäver, men 8-tiden?)

Jans deklaration inlämnad i brevinkast, lång kö utanför gemensamma byggnaden för Skatteverk, Försäkringskassa, och AF? Ännu längre kö utanför Migrationsverket, människor står alldeles för nära varandra, några med munskydd, de flesta utan. Insläpp några i taget via vakt. Alla hinner smitta alla. Jag nästan skäms över att vara född svensk och därmed slippa stå som de här människorna. Hade tänkt kolla om recept kommit in på apoteket också, men kom av mig, skyndade mig hem.

Hann tvätta två maskiner och få dem torra innan jag åkte för att byta däck. Jan stannade hemma, så jag tvättade också bilen och hämtade hans medicin på apotek i Gustavsberg. Nu hemma igen, vi har fikat med wienerbröd. Det blir lätt middag idag, soppa av något slag.

Thaisoppa, Kelda, blev det. Gruyère därefter. Nu Rapport. Och käbbel om vem som har rätt och vem som har fel, lätt att hävda att man har rätt när man inte behövt pröva sina teorier. Ekonomi förstås också, och vad som behövs för att ”hålla företagen under armarna”. Mera kräver flera. Här finns också de som vet bäst, eller åtminstone bättre. Jag som inte vet någonting blir trött.

Ser lite av Kunskapskanalens program om Netanyahu och hans framgångar i Israel. Med USAs stöd. Blir trött igen. Och inser att jag faktiskt inte vill förstå mig på politik, alls. Han har en coach som talar om för honom hur han ska tala med ”folket” – och han gör det. N står inte på några prydliga gräsmattor. Det gör kanske andra. Usch, vilka massmediaskapelser. Han är bara en av dem, men fatal.