Klockan sex vaknar jag av en kraftig nysning. Inte min. Jag drömde, och såg en ovanligt spovliknande fågel i färger en sådan aldrig haft, jag och yngste sonen skulle träna att prata med varandra på engelska, tyska och franska. Kanske lika bra att jag vaknade.

Jan satt påklädd och rakad i köket, han vaknar ofta numera vid femtiden (tror jag). Nu är klockan sju och vi har ätit frukost, solen har jagat bort dimman och jag inser att jag glömde ta in pelargonerna igår. Blomknopparna frös för en vecka sedan, hoppas det inte varit lika kallt i natt. Drygt tre grader i morse.

Harar, små och större, springer över gräset utanför köksfönstret. Och de oidentifierade fågelungarna rör sig på andra sidan vägen.

När jag kollade pelargonerna hade jag visst tagit in dem igår kväll. Det är ibland något som fungerar som det ska.

Klockan är bara åtta och vi är klara med morgonbestyren, stödstrumporna är på och resten också. Nu sover Jan i sin fåtölj här i köket. Har beställt flera inkontinenshjälpmedel, aka blöjor. Hoppas de kommer rätt den här gången… Blir frestad att sitta på altanen, och ska nog i alla fall lägga ut dynorna om en stund. Vi väntar kanske någon timme innan vi fikar ute, det kändes fortfarande kallt.

Kvart i elva går jag in igen, molnen gör det mindre skönt att sitta ute. Såg en örn otroligt högt uppe på himlen, och två andra rovfåglar.

Tömmer askhinken som inte fyllts på de senaste tre dagarna. Någon kör en ”slyslaktare” (vet inte just nu vad maskinen heter), får mig inte heller att längta ut. Röjsåg.

Te och hård macka med Onsala-korv på, ute. Nu är jag inne igen. Jag far fram och tillbaka, när molnen ger sig och solen syns igen går jag ut. Och tvärtom. Jan är mera stoisk i sitt utevarande. Men även han hann in, och dynor etcetera också, innan det kom en lätt skur. Pelargonerna har fått återvända innanför altandörren.

Nyss flög en tofsvipa över gräset på andra sidan vägen, kanske är det de ungarna jag ser och inte kunnat identifiera. Hoppas vipan kommer tillbaka. Nu hällregnar det, hur klarar små fågelungar sådant? Härinne tänds vedspisen, och knäpper snällt. Elden tog sig genast, kände väl på sig att den behövs, trots att ruggvädret är utanför väggarna och den här inne.

Toscansk tomatsoppa till middag, med ost och lite grönt till. Lägger fram smörpaketet, i morgon ska jag baka de misslyckade kakorna igen, med lite mindre mjöl än det ”ska” vara och mindre kulor som får flyta ut, aningen högre ugnstemperatur än i det ursprungliga receptet också. Och hackade russin, några korinter finns icke i huset. Om jag tar fram degkrokarna till elvispen kanske jag kommer ihåg att använda dem, och slipper bli trött i armarna.

Himlen är mera jämngrå nu, regnet fortsätter. Tacksam att det inte är snö eller hagel. Vi har det skönt inomhus. Och ingen tvätt som blir blöt igen, inga blommor ute som fryser (även om pelargonerna ser rätt trötta ut efter förra veckans frostattack). Än blommar påskliljorna, än kommer den enda gula tulpanen i rabatten snart, och än ser pionerna ut att klara sig.

Minns att det fanns en kvar till din begravning, älskade mannen min. Du fick den och en granruska på din kista. Som du ville. Och dina söner hade sett till att det ströddes grankvistar runt cowboykistan i fina kyrkan. Du log säkert i din himmel eller var du nu var. Jag log där och då.

Photo by Irina Iriser on Pexels.com