Lördag, 9 maj 2020 – vackert väder hela dagen, tvätt torkar fort. Vi har suttit ute, nu har vi just ätit en god kycklinggryta (inomhus) med ris, svamp, morötter, minipaprikor, lök och vitlök, äpple och färsk koriander. Kycklinglårfiléer, inte den andra sorten. Lite vitt vin och lite grädde. Vi är nöjda, och har klarat av disken tillsammans.

Har stängt ytterdörren nu. Men den senaste tvätten får hänga kvar till i morgon, ids inte gå bort till strecket och kolla hur torrt det är.

Har varit vaken i tolv timmar, och är mest benägen att krypa ner i sängen. Men då kommer jag förmodligen att vakna frampå morgontimmarna och inte kunna somna om. Så jag får hålla mig vaken några timmar till. Om en timme vill Jan se Rapport, och då gör jag det också.

Dagens glädjeämne var de sjungande tre (två kvinnor och en flicka i tioårsåldern) som gick förbi i eftermiddags. Jag såg när de gick bortöver, och noterade att de kom tillbaka efter en stund. Och så börjar de sjunga Idas sommarvisa, när de går förbi. Och det vackert dessutom. Jag blev alldeles varm av glädje. Satt bara och gapade, och talade tyvärr inte om hur glad jag blev. Men om de kommer igen så ska jag berätta även för dem hur de gladde mig. Jan blundade och hörde inte.

Nässlorna jag plockade igår är förvällda och hackade och förpassade till frysen. Det får räcka med en nässelsoppa. Och kungsängsliljorna är vackra idag också. Den enda gula tulpanen i rabatten har nästan slagit ut, påskliljorna börjar vissna.

Än är himlen blå, även om det blåser lite kallt. Solen lyser över oss. En fasantupp ropar enträget, varje dag. Och en hare har vi sett idag. Inga möss, varken ute eller inne. Har gett upp att försöka få dem i fällan, de är smartare än jag.

Försöker lyssna till mina gamla CD-skivor på den nya lilla röda radion. Burkigt ljud, nätt och jämnt uthärdligt, men ändå. Min dator nu fixar inte CD. Så.

Jan har lagt sig, stödstrmporna av. Jag har ett halvt glas rödvin kvar, innan jag också går till sängs. Middagen var god.

Himlen är molnfri, och det är inte svart ännu när klockan är halv tio. Härligt, det är vår och det blir sommar. Så småningom. I morgon eller nästa dag lär det bli kallare, enligt väderförutsägelserna. För det mesta brukar jag nöja mig med att titta ut genom fönstret. Väder är väder, inte mycket att varken beklaga eller tro att man kan påverka.

Just nu lyssnar jag till Dylan. Tror inte jag behöver göra det så mycket oftare. Kanske är det radions fel, kanske mina dåliga öron eller resten av mig, kanske Dylan själv. Men inget jag kommer att sakna. Åker in i hyllan igen och glöms bort. Han har bott i morfars gamla dockskåp okänt antal år, och kan fortsätta att husera där. Bob Dylan Together through life.

En annan CD som jag inte vet varifrån jag fått den, eller ens vem som sjunger – den berör mig. Antony and the Johnsons The crying Light. Den stämmer med mitt sinne just nu.

När jag tittar in i dockskåpet hittar jag musik som jag glömt. Varför har jag stoppat in de här skivorna där? Jag har ju CD-skivehyllor, de kanske var fulla. Glad att jag hittar dem, bland andra en Cohen som jag älskar och ofta lyssnat till på Youtube. Nu är han min. Dance me to the end of love. Även om jag inte riktigt förstår hur det vore att ”dance me to the end of love”. Intressant att fundera över vad annat jag har utan att veta om det, sådant jag värderar och tycker om. Just nu nöjer jag mig med detta. Morfars lilla dockskåp, och fynden däri.

Nu är det svart utanför fönstren. Godnatt.

Photo by Simon Migaj on Pexels.com