Män med integritet, och män utan

Lördag 16 maj 2020 – sexköparraseri på FB. Förövaren får utrymme i press och teve, och blir ett offer, snarare än kvinnan som är det. Usch. Nog av.

Claes Borgström har dött i covid19, det gör mig ledsen. Har ingen personlig relation, men stor respekt för hans integritet och verk genom livet. Han var en ”sort” som blir allt mera sällsynt. Vila i frid brukar jag sällan önska, men nu gör jag det.

Dagen är regnig, himlen mörk, det finns sol där bakom men bara nätt och jämnt. Nästan så att lampan över köksbordet behöver tändas klockan elva på förmiddagen. Vedspisen sprakar. Mössen har inte hittat min potatisodling, än. Och vi är båda nyduschade och fräscha. Jan blundar i sin fåtölj.

Har lagt ett paket smör i köksskåpet igen, kanske bakar jag kakor. Den här gången chokladsnittar som lät goda när jag läste receptet. Förmodligen blir det inget av, skyller min bristande energi på väder och karantän. Det hjälper inte ens att håret är nytvättat. Jag är seg.

Så gick jag ut på altanen, men hann knappt landa på en dyna i soffan förrän det kom en liten skur. Himlen är opålitlig idag, eller så är den pålitlig vad gäller regn. In i köket igen, till spisvärmen.

Har en varmrökt sik till middagen, och överbliven potatissallad. Ska siken värmas? Kanske bli ljummen i ugnsfolie? Tror jag gör så, så småningom. Antagligen lättare att rensa också om den är lite varm. Sparrisen åt vi upp igår…

Så har vi rensat och ätit ljummen varmrökt sik, gott. Och potatissalladen gick åt. Jan har diskat, jag torkat. Och ätit fransk nougat medan han äter en glass. Molnen har försvunnit, det är inte direkt soligt men nästan. Och om en timme är det Rapport. Vi såg en stund på programmet om Lasse Åberg, men det var för segt. Vi tröttnade.

Och nu sover Jan utan stödstrumpor, och jag med, snart.

Och jag tröttnar, Jan har diskat, jag har torkat. Allt är undanplockat, bara jag och Jan som sitter där vi sitter. Vi är inte undanplockade än. Jag läser Jilly Cooper´s Rivals för jag vet inte vilken gång i ordningen, det är många sidor. Och de är trist förutsägbara. åtminstone om man som jag läst dem förut…

När vi åker till Sundbyberg på måndag ska lakanen med, tvättmaskinerna där är större än min. En trasmatta också. Och resten. Jag har ätit fyra fransk nougat alldeles på egen hand sedan igår. Jan äter glass, som om det kompenserar mitt chokladintag.

Halv sju, spisen knäpper och brinner.

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s