Hit och dit, nycklar och Marezzo

18 maj 2020 – måndag, vaknar halv sex, Jan står och rakar sig. Nu är klockan snart sju, solen har tagit bort dimman därute. Men kallt, bara ett par grader. Vi har ätit frukost och jag ska börja plocka ihop det som ska med till Sundbyberg senare på förmiddagen. Vill inte hamna i morgontrafiken, om det fortfarande är sådan.

Vi är nu i Sundbyberg, jag har försökt få tag på sköterskan på vårdcentralen och lämnat meddelande. Vi lär inte få något hembesök i morgon, så vi får ta oss dit ner så att Jan kan lämna prover. Vill inte vänta med det längre, hans läkare skulle också tala med någon om hembesök (utöver det som redan var bokat i mars till i morgon) – men inget tycks fungera som det ska.

Tvättstugan fungerar dock, har just tagit upp ett fräscht och rent täcke, en trasmatta går nu i den stora maskinen och lakan i de andra. Perfekt, har tid till klockan 16.

Vad det låter i en stad. Någon kör med röjsåg vid grannfastigheten, bilar far hela tiden, hundar gläfser och skäller. Och vad det är skönt på landet, även om där också kör enstaka bilar och andra fordon förbi huset. Och röjsåg används även där. På systemet här finns också Marezzo, nu har jag försett mig. Och hämtat på apoteket. Stått och gått glest, inte mycket folk varken här eller där. Såvitt jag begriper har avståndstänkandet landat, utom i den kvarterslånga kön utanför migrationsverket. Där fungerar det inte, även om människor släpps in i byggnaden i begränsat antal åt gången.

Nu har jag hittat telefonnumret till den som i vintras hittade nycklar på gården. Jan hade fått e-post, men han kollar aldrig och jag hade glömt att kolla… Ska ringa i kväll. Kanske är det de nycklar jag trodde att jag tappat i sopcontainern. Vore bra.

Gårdens förvaltare ringde just, i morgon bitti kommer sotaren – tur att han kan släppa in honom. Informationen om sotning hade hamnat fel – det är svårt med kommunikation ibland. Bra då att förvaltaren har mitt tillstånd att gå in i huset när så behövs. Någon distriktssköterska har inte ringt.

Nu är all tvätt torr och vikt och färdig för transport hem till mitt i morgon. Skönt med en bra tvättstuga.

Krypande på knäna har jag ”rullat” bort en förskräckande massa hundhår från den stora mattan i vardagsrummet. Köpte en rulle som samlar till exempel hundhår i ett fack när man rullar. Därmed kan rullen användas många gånger, och verkar effektiv, åtminstone att döma av mängden Molly-päls. Ganska läskigt, jag vet ju att jag inte får bort allt med enbart dammsugaren, men att det var så här mycket kvar i mattan utan att det just syns, var överraskande. Nu får rullen följa med hem till mig också för sanering även där. Molly kommer antagligen tillbaka till helgen.

Har skickat SMS till nyckelupphittaren, och har försökt få kontakt med distriktssköterskan igen. Utan respons i båda fallen. Får ringa vårdcentralen i morgon bitti, får vi inget besked far vi dit, och därefter hem till Addarsnäs.

Nu ska jag koppla av en stund med att läsa om (för humte gången i ordningen) Den långa flykten. Tycker mycket om den boken. Vi har ätit Kelda-soppa till middag, hårt bröd och flatrökt skinka, glass för Jans del efteråt. Osten ligger kvar i kylen annorstädes.

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hit och dit, nycklar och Marezzo

  1. midsommarros skriver:

    Det lugnet man erfar på landet är nog verkligt rogivande. Jag har svårt att begripa varför alla människor nuförtiden skall ”tråmas” tättpackat inne i städer, i länder som våra där det finns arealer så det räcker. Livet på landet görs sgs omöjligt o att ingen beslutsfattare verkar begripa orsak o verkan med diverse problem detta medför…. själv har jag alltid bott i stan, men tycker att de som vill leva på landsorten borde ges möjlighet till det. Har i åratal förvånat mig över varför man inte utvecklat möjligheten till distansstbete med dagens teknologi. Men kanske denna korona -pandemi nu medför det goda att dessa värden o möjligheter börjar uppskattas….

  2. beskrivarblogg skriver:

    Har bott både i stan och på landet, föredrar det senare. Kanske blir det annorlunda nu, efter corona – många hittar nya sätt att distansarbeta och nya möjligheter till annorlunda liv. Tack för att du läser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s