Tisdagskväll

Klockan är elva – det är svart natt. Den 2 juni 2020. Jan sover, tror jag, Molly ligger bakom min stol, jag sitter här och försöker få fingrarna att hitta rätt bokstäver. En Dry Martini, två små glas rödvin gör det lite svårare.

Vet inte varför jag skriver, vet inte vad jag skriver. Vill nog inte skriva. Ett av rödvinsglasen (innehållet) hamnade i Marika Cobbold´s Frozen Music när jag satt på trappen i solskenet och flyttade slarvigt på mig. Den boken är nu inaktiverad på Bokbörsen.

Idag insåg jag att jag gör mig och Jan illa när jag inte kan behärska min frustration inför diverse tillkortakommanden. Vet inte vad jag ska göra med den insikten – mer än att fortsätta leva med honom och med mig. Jag lär falla igenom igen, och kanske han också. Och vi har det här livet tillsammans att hantera oss. Den här tillvaron kunde jag inte drömma om när vi skilde oss för nära tjugo år sedan. Livet överraskar en ibland…

Jag visste faktiskt inte att den här sortens liv fanns. Ingen hade berättat det för mig, ingen hade fått mig att begripa att så här kan liv också se ut. Noll förberedelse. Nästan som när jag väldigt ung ville gifta mig och fick ”gå till kungs” för att få tillstånd. Begrep inte så mycket då heller.

Vi fortsätter leva som vi kan. Ibland är jag dödens trött – fast inte. Överdrifterna snubblar ibland över tangenterna. Dödens trött är jag inte någonsin, så länge jag lever och så länge Jan lever. Men trött är jag, och jag önskar att jag finge ledigt några veckor. Och vet att jag då skulle fortsätta att oroa mig och bry mig och inte vara ”ledig”. Så, ingen större mening med någon ledighet.

Äldste sonens vackra rosor i skär burk gläder mig, potatisgrönskan gör detsamma, pelargonerna kanske kommer igen efter kölkknäppen som tog knopparna. Och vedboden är full, källaren är rensopad. Syrrans parasoll fick vila idag eftersom det blåste för mycket, men gläder mig även när det står ouppfällt. Livet är gott, emellanåt. Bättre än mångas. I morgon åker vi till Sumpan igen för möjligt hembesök.

 

20200422_152443

Det här är före…

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Tisdagskväll

  1. midsommarros skriver:

    ❤️jag hoppas du har någon du kan tala med, förutom ”avskriva” här på bloggen, vilket nog säkert också lite hjälper. Kanske du borde skriva en bok till, om ditt liv eller episoder av det. Jag önskar dig krafter och som jag sagt förut, beundrar ditt ork och din omsorg om din exman. Ta även väl hand om dig själv. Kram 🌸🌼🌸

  2. I nära relationer gör vi varandra illa ibland, det hör nog till…Jag önskar många gånger att jag hade bättre tålamod med barnen t ex. Men vi är människor, och ingen är perfekt. Så försök att förlåta dig själv, och se allt det goda du gör också. Lättare sagt än gjort, jag vet…Men du är i en svår situation, klart att det blir fel ibland. Och Corona gör verkligen ingenting bättre. KRAM på dig!

  3. beskrivarblogg skriver:

    KRAM på dig också – det går upp och ner, idag mera upp än ner. Och tack för att du både läser och kommenterar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s