3 juni 2020 – vi är i Sundbyberg igen, för hembesök i morgon någon gång av distriktssköterska. Har som vanligt inte hört något närmare, men hoppas att hon kommer. Nya prover behövs för att se om medicinändringarna fungerar, och blodtrycket måste kollas.

Idag var det en varm biltur från Addarsnäs. Vackert väder hela dagen, och ett oherrans oljud här i ”stan”, jämfört med någon gräsklippsåkare som vi annars gnyr över. Bra med perspektiv.

Molly har varit ute på promenad med yngste sonen som har sin lediga onsdag. Vi höll oss på behörigt avstånd från varandra. Tacksam för hjälpen, som innebar att jag kunde slinka iväg och handla lite. I morgon bitti är det tvättstuga, lakan och tunt täcke och madrassfodral. Sådant tvättar jag inte i min lilla maskin därhemma. Molly får följa med till tvättstugan så slipper hon gny över min bortovaro. (Det blev tvättstuga på kvällen. Eftersom den ligger i ett separat litet hus på gården störs ingen.)

Oj, vad vi behöver klippa håret båda två. Jan släpper nog loss mig med saxen i sitt hår, men jag låter honom definitivt inte klippa mitt. Det får växa, räcker att jag angriper luggen när den skymmer sikten.

Ingen kö utanför Migrationsverket idag när jag passerade. Men mycket folk i rörelse överallt, avstånd tycks hållas.

Jan har vilat på sängen idag. Sonen vinkade till honom från ytterdörren. När han så kom upp igen tog han av sig klockan. Jag undrade varför. ”Ska duscha” – varpå jag förklarade att det kan han göra efter middagen. Stödstrumporna behöver sitta på ytterligare några timmar, och jag vägrar att ta av dem och sätta på dem flera gånger om dagen. Det är för jobbigt. Så, ren blöja, torra byxor så är han fräsch nog tills det blir duscha av i kväll. Klockan ligger kvar på bordet, men just när jag skrivit det sätter han den på sig. Hans glasögon har vi inte hittat – så då finns de väl trots allt på Addarsnäs. Någonstans. Börjar tro att de ligger i Mollys lilla väska med diverse – där har jag inte kollat.

När Molly och jag tog en kvällsrunda hörde jag plötsligt ”farmor”. Det var min sondotter som kom i bilen. Vad jag blev glad – och hon med. Hon hade varit hos sin pappas grav, går dit ofta berättade hon när vi sågs utanför hennes hus. Där brukar hon också läsa min blogg.

Kära fina sondotter min, vi fick inte kramas i kväll, men oj vad det var gott att ändå få prata lite med dig. Jag sitter här och ler för mig själv. Jan sover så han får din hälsning i morgon.