Måndag 15 juni 2020 – trodde ett tag i morse att det redan var tisdag. Lätt dagvill, det brukar rätta till sig så småningom. Städat inför midsommarhelgen. Vi ska inte vara här, men vill att det ska vara hyfsat rent för de som kommer hit. Kört två tvättmaskiner, och torkat golven, befriat mattor och annat från hundhår. Molly har just återkommit, glad efter att ha tagit en liten äventyrsvända i omgivningarna.

Jan sitter ute, det är en aning svalare idag, och lite moln emellanåt. Jag har planterat om timjan och rosmarin, när jag tog dem ur krukorna var det bara en massa rötter, ingen jord just. Hoppas de trivs bättre nu. Och så glömde vi förstås att Jan skulle ha vägt sig före frukosten i morse. Det får bli i morgon, vågen står mitt i rummet, det kanske hjälper minnet (mitt). Torkar tallfrömjöl lite överallt, ute och inne. Klockan är kvart i tolv.

Nu fram emot tretiden på eftermiddagen känns det lite kyligare, och himlen är nästan helt täckt av moln. All tvätt är intagen, det mesta är så gott som torrt. Kanske blir det regn. Vi har också gått inomhus, Molly har suttit i mitt knä en stund och nu ligger hon bakom min stol.

Vi har ätit, grön sparris, färskpotatis – och segt stekt kött från frysen… Det senare får bli pyttipanna i morgon, kanske. Annars åker det ut.  Ost och Gaia-melon efter. Vi blev mätta, Jan diskar. Än har det inte regnat. Molly avvek just i riktning mot grannen.

Och har förstås kommit tillbaka, tillsammans med grannen. Ett glas vin och lite prat, trevligt med förklaringar för Jan hur midsommaren skulle förlöpa. Det var lite krångligt. Efter teve och program om en holländare som for per bil (Cadillac, en cylinder) genom södra Norge alldeles i början av 1900-talet – så är det sovdags. Aktuellt var pladdrigt och tröttsamt. Nu tyckte Jan ”jag vill ha dig här bredvid mig”. Och jag svarar det jag kan – ”det fungerar inte”. Han vänder sig så sida i sängen och somnar förhoppningsvis gott om en stund.

Det är konstigt att säga nej till att ligga en stund i samma säng, efter ett långt samliv. I Sundbyberg har vi våra gamla sängar bredvid varandras. Inte här, inte hemma hos mig. Samtidigt är det alldeles naturligt att det är så. Inget drama, ingen som gör någon illa. Det bara är. Vår kärlek idag är en annan. Och den är. Det vet vi båda. Himlen är blekblått molnig, lite rosa av solen. Inget regn.

Photo by Skitterphoto on Pexels.com