Onsdag 16 juni 2020 – vi är i Sundbyberg och åker hem till mitt efter hembesöket i morgon från vårdcentralen. Oljudet i stan gör mig trött. Tror mig ha handlat så att vi har mat över helgen, vill inte gå i affärer. Molly har varit ute och dragit runt några kvarter, kopplad. Hon vill helst gå utan koppel, men i stan går det ju inte. Och Jan vilar på sängen, trött han också.

Väntar på toner till skrivaren, har beställt och betalat drygt 500 kr hos 112ink. När jag undrar via mejl var produkten är, får jag svaret att de på grund av corona har längre leveranstider än vanligt. Tio dagar senare får jag ytterligare ett mejl, den toner jag vill ha är slut. När den kommer in igen ska jag få ännu ett mejl… Trist hantering.

Nu på kvällen lyser solen, regnet är borta. Om en stund ska Molly och jag gå ut igen. Och i morgon får vi lämna staden och återvända till landet. Till tystnad och relativ frid. Till potatis som ska planteras på något sätt, kanske i rabatten där pionerna nu slagit ut och kanske blommat över. Tre säckar jord bör räcka för att potatisen ska må bra.

Teven står på, Älskade Husby är programmet, jag är främmande för det som pågår eller pågick där. Då och nu. Mitt liv är och var ett annat, trots geografisk närhet. Uppfattar ändå att det är ett kärleksfullt program.

”Det livet är bara ett misstag bort.” Så är det för alla de liv vi inte vill leva, de som vi levt och känner igen, de som trots allt ibland kan verka tryggare än de är. Eller någonsin var.

Molly och jag har varit ute. Det regnade inte på oss. Nu ska vi sova, god natt.