Idag är det söndag, 21 juni 2020 – sol, och svalkande vindar. Och prästkragar, ett hav av de vackra vita blommorna när Molly och jag gick vår morgonpromenad. Väl hemma med ett fång insåg jag att jag glömt att de luktar ganska illa, så nu står de i en vas på trappen och är vackra.

Vi går lite ut och in, Jan och jag. Rätt som det är blir det för varmt ute, trots parasollet som med svårighet förflyttas i takt med solen. Så då går vi in, ibland båda två, ibland bara den ena. Just nu sitter jag ute och skriver, i skugga. På vägen far några cyklister förbi, både joggare och cyklister gillar den här genomfarten bortöver skogen och ut i någon ända. Har ännu inte badat i sjön, gårdsägaren har haft familjesammankomst och då passar det inte att smita ner till badbryggan…

Har dragit bort några brännässlor som smugit sig in genom altanplanket – och även med handskar på så lyckades de bränna mig. Ättika på direkt hjälpte hyfsat. En trasmatta hänger på tork på strecket, snart får den sällskap av diverse småtvätt. Molly ligger bredvid mig i soffan här ute, Jan sitter inomhus i sin stol. Läser en otäck bok, Jag är pilgrimen av Terry Hayes. Bra är den dessutom, men det är snudd på omöjligt att läsa om den terrorism och det våld och det hat som skildras. Länge sedan jag läste något som kanske kallas thriller. Men vad gör man, när just inga böcker lockar till läsning. Vill inte blanda Annika Bengtssons Minnet av ett skratt med den här boken. Hjärnan får vila sig lite innan jag läser hennes bok.

En citronfjäril far förbi. Har inte sett många fjärilar här. Så känns det åtminstone. Den här och en annan idag. Och ingen mygg. Getingar, humlor och annat diverse småkryp, som jag försiktigt hjälper ut om de förirrat sig in i huset via handduksfångst. Flugor slår jag med flugsmällan, men inget större.

Tror vinden mojnat något, parasollet svajar inte just nu som det gjort tidigare idag.

Tar in dynor och annat från altanen. Hänger tvätten. Släpper ut en geting. Och tittar på mina fläckiga, rynkiga armar. På händer och naglar, jag har lyckats klämma en tumnagel när jag inte flyttade på tummen medan jag försökte stänga dörren. Håret är det coronalängd på, luggen skymmer inte sikten för ögonblicket eftersom den fick en dust med saxen igår. Potatisen till middagens sill/lax är borstad, väntar på kok. Dill finns bara djupfryst, så det får vara. Och ingen glass kvar till honungsglaserade äpplen som efterrätt, kanske lite vispad grädde i stället.

Potatisen kokar, Jan går ut en stund och sitter på trappen i solen. Åns vattenfall hörs, liksom de nöjesbilar (små saker som går fort, golfbilar?) som ”familjesammankomstens deltagare” nyttjar för att fara förbi huset.

Tror att det som ska till står på bordet. Potatisen är inte helt klar, men resten väntar. När jag frågar om Jan vill ha äpplena som igår kväll – blir svaret kort och gott ”nej”. Punkt.

Nu är middagsdisken avsköljd och väntar på att Jan ska diska. Jag är mätt, tämligen belåten, hoppas han är det också. Äpplena får vänta på aptit.

Och måndag…

Samtal med sonen igår kväll, något plåttak på landet blev det inte i helgen, av värmeskäl om inte annat. Förståeligt. Idag har jag hela dagen väntat på samtal från Jans läkare om proverna före helgen. Än har hon inte ringt, men kanske gör hon det. Har klippt lite syrenhäck så att vi kommer in genom grindhålet, och lite trädgrenar så att vi tar oss från bilen. Alltihop ligger i skottkärran utanför häcken i förhoppningen om att ”någon” ska förbarma sig om innehållet och lämpa av det på rätt ställe.

Molly tycker att det är för varmt. Tidigare idag satt vi på altanen, under parasollet. Det blåste för mycket för att ha det fullt uppfällt, och då blev solen för varm. Jan har mest suttit inomhus idag, och nu är vi andra också inne. Färska räkor till middag, jag for iväg och handlade i morse. Och postade Bokbörsen-böcker. Har dessutom snart läst ut Jag är pilgrimen av Terry Hayes. En ruggig thriller om terror via smittkoppssmitta – något som får mig att dra paralleller till den överallt pågående pandemin och coronaviruset. Otäckt nära en möjlig och otänkbar verklighet.

Photo by Pixabay on Pexels.com