Skinktjuv

Onsdag, 1 juli 2020 – kylig morgonpromenad med Molly. Det blåser, himlen är molnig. Igår kväll var sjön ljum, doppade bara fötterna nere vid badhuset. Jan sover fortfarande när klockan är tio över sju. Jag förbereder frukosten. När Jan vaknat kommer han ut i köket – ”jag vill vara med dig, vill inte vara ensam längre”. En kram och en försäkran om att jag ju är här, utom när jag smiter iväg och handlar.

Efter frukosten åkte jag in till Ica för att byta den löjligt dyra Soda Stream-flaskan (som ju dessutom inte passade i apparaten). Inga problem, fick tre passande flaskor för samma pris. Skickade också beställda Bokbörsen-böcker. Störtskurar efter vägen, var till sopcentralen med den oanvändbara trimmern och en trasig stolsdyna, kollade efter ny trimmer hos Clas O, men den som kunde duga för mina behov var slut, kommer in igen om någon vecka.

Nu skiner solen igen, men det blåser oväderslikt fortfarande. Och molnen är överallt på himlen. Molly har ätit torkad blodpudding i små tärningar, bra godis att belöna med. Hon är snäll och tål att vänta på mig i bilen, bättre än att vara hemma hos Jan och yla efter mig.

Kväll – jag går ut med Molly; Jan ska borsta tänder, testar med raklöddret först… Jag hinner se det och byta till tandkräm. Ibland rakning med tandkräm, ibland borsta tänder med raklödder. Vad är det som gör det ena och det andra möjligt? Jag blir ledsen. Går ut och gråter med Molly, och inser att jag faktiskt just nu inte kommer ihåg vad Mats hund hette, han var ändå min/vår ett år efter Mats död. Något på L…?

Noterar förstås hur jag tappar bort saker i minnet. Mera de senaste veckorna. Jag också.

Rösti, och ingenting annat. Förstås, Rösti. Och Sigge hette Eriks förra hund. Det är fördröjning på komihåget.

Torsdagsmorgonen är lite kylig, och molnig. Inget regn, ingen vind heller. Ett par kanadagäss borta på gårdens fint klippta gräs. Frukost, Jan sover och får sova. Molly stjäl det nyöppnade skinkpaketet och får i sig ett par tre skivor innan jag inser vad hon gör. När ska jag lära mig att inte lägga lockande mat nära bordskanten? Jordgubbarna får jag ha i fred.

Försöker vänja mig vid Facebooks nya utseende, men det kan nog få mig att desertera. Gillar inte alla ”pekpinnar” och förslag hit och dit. Sidan får vila idag åtminstone.

20180310_155120

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Skinktjuv

  1. Louise Baumgärtner skriver:

    Fina Molly! Och detta väder, skiftande minst sagt…Här är det sol och blåst med mörka moln, och lite blå himmel. Ta hand om dig. Kram!

  2. Sheree skriver:

    What a lovely dog!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s