Karolinernas kvinnor

Torsdag.

Sol mellan molnen, jag tror jag går ut och sätter mig att läsa. Morgonens sysslor är avklarade, och vi har fikat också. Jan vill helst sitta inne, han halvsover i sin fåtölj här i köket. Nyduschad, men inte rakad, ännu. Ingen brådska. Vi har ätit upp jordgubbarna som var kvar från igår. Nässlorna vid altanplanket når nästan fönsterhöjd. Och potatisblasten drar bara iväg uppåt, och lägger sig så. Ska bli intressant att så småningom se om det finns någon potatis därunder. Men först ska det blommas.

Gick ut och gick in igen, det blåser, inte skönt.

Nu är även Jans sovrum städat och golvet torkat. Huset känns därmed rent, ett par dagar. Har till och med tvättat moppen. Och Jan har rakat sig, med apparat idag.

Någon lust att laga mat har jag inte. Kanske blir det matjessill med gräddfil, färsk lök och färsk potatis. Eller något annat ”lättlagat”. Vädret växlar snabbt, är nu inne igen medan molnen far över himlen. Molly och jag har varit nere vid sjön och hon har badat fötterna, hon ville inte mera idag. Där var tomt på folk, men gårdens gäster var vid badhuset så det är inte tillgängligt för min del. När ingen gästar stora huset kan jag smyga mig ner för ett kvickt dopp.

Nyss mörk himmel och ett skyfall mitt i den kraftiga vinden. Femton grader ute, 22 inne. (Ska det skrivas likadant med bokstäver båda, eller med siffror båda? Vet inte.)

Jag läser Elsi Rydsjös bok/böcker, Karolinernas kvinnor. Fem böcker i en. Har läst den tidigare, men behöver nu en bok som räcker länge. Och kräver sittande vid ett bord för läsning. Den är så bra.  Och författaren är relativt okänd, ändå har hon skrivit många böcker under ett långt liv, och givit dem trovärdiga miljöer och gestalter. Eller är det jag som är obekant med hur känd Elsi Rydsjö är? Googlar och lär mig att hon dog för fem år sedan, vid 95 års ålder. Har skrivit alltid, och hoppas jag, levt ett långt och gott liv.

En stund senare är himlen vanligt molnig igen, regnet har försvunnit och vinden likaså.

Och jag läser om Karolina och de andra kvinnorna efter Poltava. Hur de levde och dog, kämpade och förlorade. Hur kvinnorna ofta var de starkare, männen gav upp, orkade inte leva som krigsfångar och förlorare.

Nu fredag och solsken, kraftig vind. Också idag är frukosten klar, har bara lite te kvar i min stora mugg.

tea poured in white ceramic cup

Photo by Skitterphoto on Pexels.com

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s