Fredag 3 juli 2020 – strålande sol bland molnen, i vinden. Jan steg upp halv sex idag, jag vägrade. Låg kvar och tryckte med Molly till halv sju. Då gick vi ut.

Nu är det eftermiddag, molnen har hopat sig. Vi har suttit ute i solen så länge den var kvar. Skönt. Såg just Sommaröppet från 29 juni på SVTplay. En mormor berättade om sin dotterdotters självmord och det spelmissbruk hon inte orkade med längre. Starkt, tyvärr ingen förändring när det gällde möjligheter till behandling. Inte nu, inte då. Och numera är ändå spelberoende klassat som sjukdom, det var det inte när jag försökte få hjälp. Två års väntan på behandling, ingen vilja till dyrare möjligen tillgängliga alternativ. Inte ens för en ung människa. Den här kvinnan blev bara 26 år. Det gör mig uppgivet ledsen, och tacksam för att jag lever och är spelfri.

Mormodern som berättade om sitt döda barnbarn var precis som jag orolig över vad coronakarantän och ekonomisk oro gör med oss alla. Det är alltför lätt att låta ångest inför framtid och nutid lindras ett ögonblick genom att spela på internetkasinon. När det väl är gjort är ångesten där igen, värre än tidigare. Etcetera.

Middag idag blir stekt färskpotatis, grön sparris och hastigt stekt tonfisk. Efter programinslaget ovan behöver jag något prosaiskt att ta mig för. Nu ska här skäras kokt färskpotatis, sparrisen ska brytas och så småningom kokas lätt i aningen saltat vatten (och en nypa socker) och tonfiskskivorna stekas i het panna, bara några minuter på var sida. Kanske gör jag lite gräddfil/grekisk yoghurtsås till.