Ligger lite efter…

Söndag eftermiddag, mörka moln, pyttelite regn, men busväder på gång. Bakom min stol snarkar Molly, i soffan sover Jan. Jag är än så länge vaken. Ganska. Det blåser, tvätten hann jag ta in, och resten också. Fönstren är bara lite öppna. Soporna nerburna. Nu kan regnet få komma.

Hade tänkt hämta rabarber hos grannen, men kom på att jag ju inte har varken grädde eller vaniljsås eller glass till den tänkta smulpajen. Den får vänta till i morgon, då jag kanske också kommer ihåg att handla korinter eller russin för mångomtalade syrrankakor. Jag hade bytt till linne och shorts från morgonrocken och tänkt göra en GT när molnen hopade sig. Nu sitter jag här, utan GT och funderar på att byta tillbaka till min sköna lagom tunna Yasuragi-rock.

Idag kommer middagen att bestå av två thai-burkar med olika rätter. En halva av vardera till Jan och en till mig, sallad och ost därtill. Får baxa fram mikron för att värma maten. Minimal ansträngning i middagssammanhang. Vi har redan ätit ett lätt mellanmål med oliver och Tuc-kex med Philadelphia-ost på. Något ska man roa sig med. Corona-kilon talade någon om, det stämmer nog för många av oss. Det kommer en skur till, och kanske åska – eller så hörde jag fel. Ett glas vin före middagen. Molly har vaknat, Jan också. Klädbyte från shorts till långbrallor respektive morgonrock, Molly får klara sig med den päls hon har. Ska försöka få henne klippt i veckan.

Vi har ätit, gott. Nu ser det ut som om det ska komma ett skyfall igen, det blåser och mulnar. Vi är inomhus alla tre. Jag har fått igång teven efter att Jan antagligen tryckt på allt som går att trycka på igår kväll när han stängde av och jag gått till sängs. Nu har han ljud i lurarna och jag slipper höra, anar bara ljudet med hörapparaterna i. Utan är det ljuvligt tyst.

Den lilla disken är diskad, glass äten. Molly har fått lite sallad av den krispiga sorten, det gillar hon. Innan jag träffade Louie och Molly visste jag inte att hundar gillar grönsaker. Saknar Louie, hoppas han lever och mår bra.

Det har regnat igen. Men inte just nu. Lite för kallt att sitta ute. Molly är nöjd bakom min stol, Jan ser på Rapport och jag vilar öronen. Har läst ut ännu en feelgoodbok. Snart gjort, men ändå beundrar jag författarna som får till det. Tyvärr smittar kunnandet inte av sig, hur många böcker jag än läser.

Stödstrumpor av, nattkläder på, tandborstning, Jan går strax till sängs, Molly har hälsat på hos grannarna en vända men är nu hemma igen, bakom min stol. Tveksam sol, moln, bara tio grader ute.  Nu blåser det inte längre. Jag sitter här en stund till. Ska ta en dusch innan jag lägger mig. Håret får jag tvätta i morgon, det tar för lång tid att torka. Än är det inte så långt som det var en gång, men det börjar bli oregerligt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s