En snäll dag

Smulpaj i ugnen. Mango, äpple, rabarber. God med lätt vispad vaniljsås till. Den blev inte efterrätt, utan kan kanske kallas förrätt i stället för fika mitt på eftermiddagen. Vädret idag är lite knepigt, sol en stund och så mulet igen. Halvvarmt, lätt vind.

Min hjärna är trött idag. Vill inte ha sådana nätter som den nyss havda. Vill inte ligga vaken och vrida och vända på mig, trots att jag vet att jag till sist ändå somnar om. Det hjälper att mantra, och sjasa bort oönskade tankar på dåtid och framtid.

Pelargonerna har äntligen börjat få knoppar igen, efter att kyla tog de första i början på sommaren. Jag har plockat bort blad så att knopparna ska få lite lagom ljus. Och persiljan från i fjol är fin, liksom i år inköpt timjan och rosmarin. Den gamla gräslöken ser mest skräpig ut, men får stå kvar. Två (minst, det är lite svårt att se) två nya knoppar i morsdagsrosen, som växer tillsammans med lobelia och murgröna.

Jan har tagit en promenad på vägen med rullatorn. Och jag har kommit ihåg att ställa ut soptunnan för tömning i morgon.

Nu ska jag läsa Erotiskt skrivande för ensamma änkor av Balli Kaur Jaswal. Biblioteket i byn är välsorterat. Vid sextiden var det dags för middag, tämligen vegetarisk ”röra” med squash, aubergine, svamp, lök, vitlök, morötter – lite överbliven kyckling, sallad och tomater, ost. Vi blev mätta. Jan diskade.

Grannen hade besök idag av småbarn, Molly var klart ointresserad av deras närmanden. Hon gick in och gömde sig bakom min stol. Intressant att se, hon är annars väldigt välkomnande också inför helt nya och främmande människor. Men tydligen inte de små.

Nu är det strålande sol därute. Lite moln, en aning vind. Tvätten är torr för länge sedan. Sonen kollade posten i Sundbyberg och kunde meddela att sotaren kommer hit den 12 augusti. Fredagen dessförinnan ska vi vara i Sumpan för hembesök av distriktssköterskan och utprovning av stödstrumpor. En sort som lär ska vara enklare att ta på än de Jan nu har (även om jag numera är rätt bra på de här också). Det känns som om sommaren snart är slut, utan att den egentligen någonsin riktigt kom. Jag pratar inte om sommarvärmen, mera om någon sorts mental sommarkänsla. Den tycks inte vilja infinna sig i år, när det mesta är konstigt och just ingenting är sig riktigt likt.

Solen visar hur dammigt det är på serveringsvagnens undre del, där biblioteksböcker och annat ligger. Sådant som jag vill ha nära. Datorn på övervåningen av vagnen. Lätt korrigerat, men påminner mig om att jag måste komma ihåg att försöka få Molly klippt, för hennes skull och för min inre städtants. Nu ligger det bara två böcker, Linda Olssons Hamilton Beach och Elizabeth Gilbert´s The Signature of All Things, plus en lapp att använda vid behov – ”har gått en vända med Molly”, till Jan så att han ska veta var jag är om jag inte är här. Återanvänds, framför allt tidiga morgnar då han ofta sover längre än Molly och jag.

Där finns också en tom förpackning för bra gelpennor, så att jag ska veta vilka jag ska beställa flera av. Uni-Ball No 207 micro, 0.5 mm, svarta. Väldigt bra penna, rekommenderad av Helen Wohlin-Lee, penn- och pappersnörd (vilket för min del betyder att hon vet vad hon pratar om, i det här sammanhanget och många andra). Övriga böcker, mina, har fått flytta in i mitt sovrum och bokhyllan där. Dammet är borta, en stund i alla fall.

Jan har sett Rapport med hörlurarna på, så att jag slipper höra. Snart ska stödstrumporna av. Molly har varit ut och kissat, och är nu nöjd att vara inne. Kanske vill hon ut en gång till i kväll. Sonen ringer och tipsar om böcker som han tror att jag kanske vill läsa, han lägger dem i Jans lägenhet så att jag kan kolla. Vi är lika han och jag när det gäller läsande, mycket, och hela tiden, gärna flera böcker samtidigt – men vi har väl inte alltid riktigt samma lässmak. Han gillar thrillers, det gjorde nog jag en gång också, men inte längre. Uppskattar att han tänker på mig/oss. Nog för idag, tror jag.

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s