Hamilton Beach

En bit svart tjärpapp sitter högt upp i en tall nedanför huset. Har den blåst dit? Pappen lossnade på flera ställen på taket i blåsväder i våras. Jag har forslat ett lass trasig papp till sopstationen nere i byn. Äldste sonen har börjat lägga läkt för nytt tak, plåt. Kanske är det han som singlat iväg pappbiten när han jobbat på taket. Det som sitter fast kan ju ligga kvar, men inte lösa bitar…

Talade med vår sondotter i förmiddags, igår ringde vi hela tiden om varandra. Gott att få prata lite, men tyvärr kan hon ju inte komma hit och hälsa på. Hon träffar för många människor, ingen av oss vill riskera att hon drar med sig någon smitta hit. Hon hälsar på sin pappas grav, och hon läser min blogg. Häromdagen var jag less, och det hade hon noterat.

Det blir ingen klippning av Molly hos hundaffären i byn, Johan har ingen tid förrän i september. Bra för dem, synd om Molly som får fortsätta vara varm i sin päls. Och samla på sig kardborrar och gräsfrön.

I morgon tror jag att vi åker hem till mig. Jag hade hoppats att sonen skulle komma hit med sonson för fortsatt takarbete – då kunde Jan ha stannat med dem och jag och Molly åkt hem till mig. Bara över en dag och en natt. Men icke. Takläggarna kommer inte hit förrän kanske till nästa veckoslut. Jag vill hem till mitt nu och ta hand om bokleveranser, handla, hämta medicin, kolla om det finns någon potatis under den slankiga blasten, vattna den ynkliga kaktusen i köket.  Nu får vi åka alla tre, i värmen.

Jag är grinig och gnällig – inte gråtfärdig. Trött på att inte kunna koppla av, att inte vara alldeles ensam ett enda ögonblick.

Det har varit fantastiskt väder hela dagen, mesta tiden har vi suttit under tak, i skugga och lätt vind. Huset är städat, alla golv torkade. Jag har bakat syrrans korintkakor (fast med russin), inte vackra, men goda. Grannen bjöd på äppelmunkar på eftermiddagen, och goda färska hallon. Och jag plockade en näve blåbär åt Jan. Han påstod att han tyckte det var gott. Jag vet inte riktigt hur det är med hans smaksinne, luktsinnet har han tappat bort. Men eftersom han äter vissa maträtter med större aptit än andra så har han nog smaken kvar. Hoppas det.

Har läst ut Linda Olssons Hamilton Beach. En fin bok, med mycket sorg, kärlek och glädje. När jag började läsa blev jag lätt förvirrad av upplägget, vem var vem och vad var någon för någon annan? Men jag hittade min läslust igen, och vaggades till någon sorts ro av berättelsen om människorna, Paris, Provence och Auckland, en doft av Sverige. Havet och stranden var välgörande också för mig. Tack Linda Olsson.

food healthy red blue

Photo by veeterzy on Pexels.com

Just nu läser jag Elizabeth Gilbert´s The Signature of All Things, en bok om (so far) Henry Whittaker, botaniskt kunnig världsomfarare efter en start som planttjuv i Kew Gardens i London sent 1700-tal. Han är på väg att bli rik nu när jag tar en paus. Hans engelske uppdragsgivare har just haft ett skrattanfall åt Henrys fantasi om att bli en gentleman. Det kostade uppdragsgivaren lasten med kininbark och annat värdefullt som Henry fört med sig tillbaka till England från Sydamerika. Den här boken är omfångsrik, 580 sidor, och räcker förhoppningsvis över helgen. Därefter ännu ett besök på biblioteket med meröppet i byn.

Jan ser på Sommaröppet på teve, jag slipper. Och Molly har krupit in bakom min stol. Grannen berättade att hon väldigt tydligt hade undvikit att komma nära småbarnen där igår, hade till och med tagit sig in under verandan och ut på andra sidan för att komma undan. Samma beteende som jag noterade när lillflickan ville klappa henne, och Molly försvann in i huset. Vad har hon upplevt med små barn? Inget kul i alla fall. Jag vet inte, hon har inte umgåtts med några småttingar tillsammans med mig.

Nästa vecka är det dags att beställa leverans av inkontinenshjälpmedel (långt ord för blöjor) och hundmat, båda med leverans till Djurö. Kanske även en laddning från systemet, så slipper jag bära.

Efter en pratstund med vår kära granne är det dags för Molly och mig att gå till sängs. Jan var på väg när vi återkom in i huset. God natt alla kära, alla vänner och alla andra.

Blåbären på bilden ser väldigt stora ut, kanske odlade. De jag plockade var mindre, men fina.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s