Har inte bloggat på ett par dagar – vi åkte hem till mitt igår och tillbaka igen idag, det räcker som sysselsättning. Trötta alla tre, men välbehållna. Badade i Addarn igår, kallt (tyckte den här tämliga badkrukan, OCH skönt. Idag blev det inget bad, kanske i morgon här i Bodatorps-träsket. Alla sjöar här ute heter något på -träsk, varför har jag aldrig förstått. Träsk är för mig någon annat än en härlig badsjö…

Kvällen är ljum och vacker, vi har återvänt inomhus. Jan för att se nyheter och annat på teve, jag för att sitta här med datorn i knät. (Har äntligen insett att det går att skriva ”knät” och inte ”knäet”.)

På min bokvagn här vid stolen ligger Ulf Lundells Vardagar. Tjock bok, kanske läser jag, kanske inte. Minns när jag läste korrekturet för hans första bok då jag jobbade på Bonniers/Forums fackboksredaktion (eller antagligen därefter som ett freelance-uppdrag, för vad hade den boken med fackböcker att göra?). För ögonblicket minns jag inte ens titeln, men kommer ihåg att jag nog inte begrep just någonting av det han skrev. Det var inte min värld. Inte då, och förmodligen inte nu. Det visar sig.

”Jack” hette boken ju, och den kom 1976, så det måste ha varit ett uppdrag efter att jag slutat på redaktionen. Då hade jag redan tre söner, och ville inget annat än något annat. Varvade barnhanterandet med korrekturläsning, bokregistergörande, medan Stieg Trenter levde skrev jag maskin och han dikterade (hustrun väntade barn och kunde inte medverka, jag väntade också barn, men tyckte det här var intressant), och senare heltidsjobb på Arlas informationsavdelning.

Har lite svårt att få kronologin att gå ihop, men Wikipedia säger 1976 så då är det väl så, för Lundells debutbok. Mitt eget minne är inte vad det möjligen var en gång, framför allt inte när det gäller årtal och vad som hände respektive år. Och yngste sonen som är fena på sådant var vid den här tiden bara sisådär sex-sju år och är därmed diskvalificerad som tidsvittne.

Detta apropå en tjock bok av en nutida Lundell.

Nu är det mörkt därute, himlen dock fortfarande röd längst bort bakom skogen. Klockan är snart halv elva, jag går till sängs. Jan sover redan, Molly ligger bakom min stol men lär ansluta när jag går in till mitt. I morgon är förhoppningsvis en ny dag.