Onsdag 5 augusti 2020 – den här sommaren går för fort. I morse skjutsade jag sonen till bussen tillbaka till stan. Molly och jag har varit ute. Det är lite disigt, runt femton grader, just ingen vind. Blir nog en varm dag. När Jan är färdig med rakning, dusch och klädsel, ska vi fika och äta igårbakade kakor. Tvättmaskinen går, som vanligt. Tacksam för torkväder.

Tänker ha en lugn och stillsam dag idag. Kanske hjälper det att ställa in mig så. Jag har böcker att läsa efter biblioteksbesöket häromdagen. Inget som jagar mig. I morgon åker vi till Sundbyberg, jag kom ihåg att kolla om vi har någon månadsparkering på gång. Det har vi inte.

Och när vi kommer dit behöver jag städa, det har inte gjorts på länge. Åtminstone dammsuga och torka golven och glasbordet, som blir kladdigt när man tittar på det. Kan inte släppa in distriktssköterskan utan att ha putsat lite på kulisserna.

Här slutade jag bloggskriva… och fortsatte att beskriva ”en dag i verkligheten” – ingen måste läsa alla orden!

En dag i verkligheten – börjar innan jag vaknar av att jag ändå känner kisslukt. Starkt. Vaknar ordentligt vid sju, torkar köksgolvet som är kissat på, utanför Jans rum. Går ut med Molly så att hon också får kissa. Slänger Jans blöja som ligger på golvet i hans rum och hoppas att han inte behöver kissa mera innan han vaknar.

Tömmer hans och min kisshink i det gamla landet nedanför lillhuset. Sätter på en tvättmaskin med mörk tvätt.

Börjar ordna med frukost, kollar att sonen vaknat för senare skjuts till bussen. Kokar ägg och tevatten när Jan vaknar. Dukar färdigt, vi äter frukost. Jan går på toa och gör det han ska där. Han rakar sig och duschar, på tillsägelse. Jag tömmer kissflaskan.

Kör sonen till bussen, med Molly i bilen eftersom hon ylar om hon lämnas hemma. Också när Jan är där. Väl tillbaka fikar vi med Jan i morgonrock fortfarande. Hänger tvätten.

Så behöver han kissa igen, och hinner inte in till attiraljerna, det mesta hamnar på köksgolvet och golvet i hans rum. Han står mitt i pölen. Jag hämtar skurhinken och en hink att doppa de nyss rena fötterna i. Torkar med en handduk som låg i tvättmaskinen som jag inte hunnit sätta på. Slänger tillbaka handduken och startar maskinen. Torkar hans golv, smörjer in hans ben, sätter på en blöja, drar på stödstrumporna och tossorna, hämtar rena kläder, idag vill han ha långa byxor. Sandalerna på.  Jag tömmer kissflaskan.

Säger till honom att tänderna ska borstas. Han går ut och kissar igen, men kommer efter en stund ihåg att det var tandborstning som gällde. Nu borstar han. Klockan är tjugo minuter över elva på förmiddagen.

Han frågar mig vad jag ser nere vid brevlådorna – ”bilen, ingenting annat”. Han ser något annat, men kan inte berätta vad. Samma sak när han sedan sitter i soffan och ser bort mot grannen, men då tror han att där är en svan. Det är en tvättställning.

Nu sover Jan en stund i soffan, det är molnigt och lite blåsigt ute, inte så skönt. Jag sitter vid datorn och duttar. Läser om en kompisförfattare som har ett beting på minimum två A4-sidor per dag när hon författar, och hur romankaraktärerna vecklar ut sig själva. Hon har kanske någon form av idé när hon börjar, men sedan tar de skrivna människorna kommandot. Och böckerna blir till och kommer ut. Intressant.

Jag skriver varje dag ungefärligen två sidor, ofta mera. Inte har jag någon idé och inte tar några romankaraktärer över i mina texter. För mig känns mina ord oftast som ”more of the same”. Säkert för de som läser dem också. Men jag är mycket nyfiken på vad tre besökare från Kina gör i min blogg, anonyma i allt utom land.

Jan får sin risifrutti, och går sedan ut och sätter sig. Jag hänger nästa tvätt, sätter mig sedan vid datorn en stund. Molly piper när hon inte ser mig. Hon får vara kopplad för att inte smita. Tar in henne och hon lägger sig nöjd bakom min stol. Jan går bakom knuten för att kissa, och tar dessutom några extra steg. Bra, men långt ifrån tillräckligt.

Har gjort rent toan och staplat toalettpapper ovanpå grillkartongen bredvid. Ingen använder den lilla grillen. Tömt behållaren för använt toapapper som inte ska slängas i mulltoan. Fixar lite i lillstugan så att någon av kräftgästerna ska kunna bo där. I morgon byter jag lakan i våra sängar i samma syfte, om behov uppstår. Den tvätten får åka med oss när vi far härifrån.

Efter att ha gått ut en liten stund går vi in igen. Det blåser. Vi äter smulpajen från igår med vaniljsås, till kaffet. Plus varsin korintkaka (aningen för mycket mjöl i degen, de blev mera hårda än knapriga). Kanske dricker Jan lite kaffe den här gången, i förmiddags stod det bara och kallnade. Klockan är ett. Tvätten från i morse är torr och kan tas in.

Jan tar en lur i soffan efter kaffet. Jag diskar. Och läser Undercurrents av Frances Fyfield, en ovanligt (i mitt tycke) läsvärd thriller, med trovärdiga karaktärer och psykologi. Boken stod på gratis-hyllan i biblioteket när sonen och jag var där, och åkte med hem. Nu letar Jan reda på käppen och går tveksamt ut i köket. När jag frågar om han behöver gå och kissa blir svaret nej. ”Vad vill du göra då?” ”Vet inte, äta något?” Då svarar jag ”nej, vi har nyss ätit, och klockan är bara halv två”. Nu är han på väg igen, mot kisshinken i sitt rum misstänker jag. Trots det nekande svaret nyss. Han går in och stänger dörren om sig. Och när han kommer ut igen går jag dit och kollar hink och golv. Tömmer hinken och torkar golvet, om det behövs. Det gör det. Så håller vi på.

Det känns emellanåt som om hela min värld roterar (i den mån den alls rör på sig) runt kiss och kissande.

På min uppmaning går han ut för att ta en liten vända på vägen med rullatorn. Nerför backen, ut på vägen och gå en kort sträcka, så uppför backen igen och parkera nedanför trappan upp till huset. Det blir åtminstone lite motion. Han tar med sig soppåsen ner till soptunnan. Och han kommer uppför backen, mycket trött, men dock.

Förväntar mig hembesök på fredag, av distriktssköterskan. Nu kommer SMS från vårdcentralen om att vi är välkomna dit på fredag. Vill inte. Mejlar, så får vi se vad som händer.

Vi tar varsitt glas vin, några oliver och salami. Hunden trasslar in sig i bordet så att mitt vinglas välter. Jan har hunnit tömma sitt (alkoholfria) själv. Jag torkar och morrar, fyller på och håller i. Det var sista vinet.

Tar in tvätt nr 2, viker och plockar fram så att alla sängar ska få rena lakan i morgon. Tänker enbart bädda min och Jans (om ens det). Plockar ner alla klädnypor från tvättlinan, så att sonens hund kan gå kopplad där.

Middag idag, två stekta brödskivor var, rökt skinka och stekt ägg. Sallad, gurka och tomater. Ost. Nu är klockan halv fem. Får svar på mitt mejl till vårdcentralen, ”nog bara ett rutinutskick…” – vi får alltså hembesök på fredag som överenskommet. Men inte så bra med förvirrande rutinutskick!

Solen är tveksam, vinden ihållande. Vi går in en stund före middagen. Betalar Linda Bönströms bok. Har redan fått betalt för det redigerade manuset igår, aldrig något krångel med den kunden; men inte för en text för flera veckor sedan, en mycket modest faktura, den kunden skulle ”påminna dom som sköter detta, rutinerna är inte 100-procentiga”… Det verkar sant.

Middagen är äten, disken diskad. Jan hävdar att hans lilla saltkar, där kvällspillren ligger, är tomt. Det är det inte, men tydligen så ser han inte de två tabletter som ligger där. Inte förrän jag kollar och häller dem i hans hand. Ytterligare något som jag måste komma ihåg, måste kontrollera. Nu har han tagit dem. Och jag har tagit några bilder på honom, på hans begäran. De blev bra, tänker inte lägga in dem här.