Lördag 8 augusti 2020 – idag har altangrinden stått vidöppen hela dagen. Ingen Molly som kunde smita iväg på äventyr. Ingen Molly någonstans, bara i form av sådant som var hennes. Bädden, med en kudde ovanpå den knöliga dynan, ligger nu rentvättad i hennes bur. Kudden åkte iväg i grovsoporna när jag for dit med min gamla uttjänta cykel i morse. En annan gammal kudde låg i buren, den for också ner i containern för brännbart/textil. Hennes flexikoppel ligger nu i det som var hennes lilla blå Ikea-kasse, tillsammans med borstar och diverse annat. Den nyss inköpta fodersäcken på landet har jag bett sonen ta till sin hund. Mat- och vattenskålar har jag ställt undan.
Sonhustrun skickade en fin video som hon tog för två veckor sedan. Molly och Rossi lekte och for runt varandra, fint att se nu och minnas. Nyss levande och nu ett minne.
Huset känns konstigt obefolkat, trots att Jan och jag är här.
beskrivarblogg 
❤ 😦 ❤
GillaGilla
Tack vännen
GillaGilla
Känner med er ❤️😢
GillaGilla
Och du känner igen – kram!
GillaGilla
Så otroligt sorgligt! Jag satt hos en av de fina rottweilers som vi haft genom åren då hon dog av tarmvred. Det gick så fort! Från att ha varit ute och lekt med barnen, till att det var för sent att kunna hjälpa henne. Avståndet mellan glädje och sorg är inte långt. Båda ingår i livet. Det gör ont ibland.
GillaGilla
Ja det är sorgligt, och också så det är att älska ett djur – glad att det gick fort, för din hund och för Molly. Tack för din omtanke
GillaGilla