Det är lördag, solen skiner. 15 augusti 2020, vår enda sondotter fyller 22 år. Hon saknar sin pappa, och det gör vi också.

Jan har just gått ut på altanen, efter att ha suttit inne i soffan när väl rakning etc var klart. Anders har dragit sig tillbaka till lugnet i lillhuset – jag låter ofta illa under proceduren med påklädning och annat. Är inget kul sällskap idag, känner mig less, har sovit sisådär, trots att Jan varit lugn under natten.

Middag idag lammfilé (kanske sonen får en bratwurst också) med rostade potatisklyftor och béarnaise. Salladen är slut, men det finns tomater och paprika och färsk lök. Tänker inte tvätta idag, och inte städa heller.

Har just läst ut Jojo Moyes´ Bergens stjärnor, en bok om kvinnliga ridande bibliotekarier i USA. Fiction som bygger på fakta, en riktigt bra bok.

Jan går ner med soppåsen liggande på rullatorn. Han går försiktigt i backen, kanske tar han en liten sväng på vägen också. Så stannar han i halva backen för att kissa, kliver på de nerhasade shortsen och får därför inte upp dem igen. Jag hjälper honom, och morrar. Han fortsätter nerför backen. Klockan är halv tolv och det är varmt, med en liten, skön vind emellanåt.

Helen ville veta vad Agnes har för sig numera. Såvitt jag vet har hon gått i ide, hålls någonstans där hon får vara i fred och göra som hon vill med det mesta. Hon är inte särskilt meddelsam nuförtiden, men visst finns hon fortfarande. Hon är bara upptagen av sig och sitt, har inte utrymme för så mycket annat.

Och jag har nog inte heller utrymme för något alter ego just nu, har fullt upp med varje dags bestyr. Skulle antagligen behöva Agnes som avlastning, som rymdfarkost höll jag på att skriva, skrev jag. Menar nog ”en möjlighet att finnas i en overklig verklighet en stund”. Men hon duckar och gömmer sig.

Jan orkade nätt och jämnt tillbaka uppför backen. Ingen promenad idag. Han fick vila ett ögonblick i en stol vid trappen, så hjälptes vi åt, han ville gå baklänges av någon anledning och så kunde han dimpa ner i en annan stol, i skuggan. Hans ben vill inte bära honom…

Men, vi har klarat resten av dagen. Sonen har badat i sjön, vi andra har suttit i skuggan på altanen. Nu har vi ätit lammfilé med potatisklyftor etc, drottningsylt och Crème fraiche i köpta formar därefter. Gott. Vi är mätta och tämligen belåtna. Jan ser strax på Rapport. Sonen har diskat.

Det blev en tvätt även om jag inte tänkt så. Och den är torr och intagen. Ingen städning dock. Blåbärsavtrycken från igår på naglar och fingertoppar har nästan försvunnit. Kanske tar jag ännu en vända med bärplockaren i morgon. Och ett dopp i sjön därefter.

Hon fattas här. Bilden är från i fjol när hon var ganska nyklippt, i år slapp hon det. Molly.