Minnen?

Söndag 16 augusti 2020 – 30 grader i skuggan. I kväll ska jag försöka komma ihåg att köra kyla från värmefläkten någon timme, så att huset blir svalt. Natten till idag var förskräckligt varm, tyckte jag. Jan gillar värmen. Tror att han ändå påverkas, för han var upp flera gånger i natt, en gång för att tala om att sängen var lite blöt. Det var den, raskt byte av sängkläder och så i säng igen. Till en kvart senare då han talade om att sängen var lite blöt. Det var den tack och lov inte, men han hade nog inte riktigt förstått att jag bäddat om… Så småningom somnade vi båda två.

Idag har han suttit i solen ett bra tag, men nu flyttat in i skuggan under altantaket. Vi dricker vatten hela tiden, snart rinner det väl ut i samma takt som vi fyller på. Sonen går ner och badar, jag ser fram emot ett kvällsdopp. Tvätten från i morse har torkat. Klockan är ett.

Middag: pasta med köttfärssås, svamp, lök, paprika; riven ost. Annan ost därefter för den som vill, och/eller glass.

Jag har försökt förnya bekantskapen med Agnes, men hon vill fortfarande vara i fred. Är inte intresserad helt enkelt. Då får det vara så, just nu.

Nu står köttfärssåsen och småputtrar på spisen, tills det blir dags att äta middag. Den smakar redan bra, men blir bättre.

Vad lärde ni mig av er, ni som levde era liv innan jag fanns och när jag fanns? Mormor – hemligheter, att vara sträng och fördömande, men också alltid där. Moster – du lånade oss 12 000 kronor till elindragning här på landet, så småningom lärde du mig nog också hur ett ledset liv kan se ut. Mamma – du ”slet” och jobbade alltid, du var besviken på pappa och ditt liv, men du höll ut. Om det var bra för dig och för oss barn vete fåglarna. Pappa – du lärde mig alldeles för lite om det du kunde så bra, att odla, att se till ett din familj alltid hade potatis och allt annat som kunde växa där på ”landet”. Tyvärr lärde någon annan mig att inte uppskatta det du var bra på, bara se dina avigsidor. Morfar – som inte var morfar men ändå är det, alltid – du lärde mig tålamod. Att sitta på en stol i hallen, tyst, och låta det ske som behövde ske. Inte för att jag var särskilt läraktig…

Är inte klar över vad som fick mig att minnas. Såg ett program om engelska kungahuset och Diana (såg med ett öga) och ett därefter om Varg-Olle. Blev störd av kommentarerna från alla ”besserwissers” här och där. Gillar inte program som talar om för mig hur de som är huvudpersoner tänkte och önskade. Låt dem tala för sig själva.

Nu har Jan lagt sig, sonen har gått in till sig och jag sitter här. Molly fattas. Min stol står för ytterdörren som är låst. Jag sitter vid matbordet utan sladd till datorn. Bordet är lite för högt. I natt vill jag sova.

man wearing green helmet riding go kart

Photo by Alex Andrews on Pexels.com

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s