Tisdagskväll, 18 augusti 2020 – varmt även idag; tvätt av allt utom madrassen i Jans säng. Torkväder. Har städat lillhuset och gått igenom lakanen som ligger i lådorna under sängarna. Sonen har badat några timmar nere vid sjön.

Stuvad blomkål, stekt falukorv och kokt potatis till middag. Föll herrarna på läppen (och mig med). Har börjat plocka ihop sådant som ska med till Sundbyberg och därefter på torsdag vidare till Addarsnäs. Vi åker in i morgon alla tre, så slipper Anders åka buss. Han får väl hålla andan i baksätet…

Har bläddrat lite igen i Birgitta Lindqvists bok Resa över avgrunden – den tilltalar mig inte, bokstavligt. Den pratar inte med mig, jag blir sådär fnysande dömande och tycker mest att den och huvudpersonen är patetiska. Är inte riktigt klar över varför jag reagerar som jag gör, men läser vidare i den gör jag inte. Samma sak med Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck. Båda åker tillbaka till biblioteket i morgon. Däremot ska jag där försöka hitta de sjungande kräftorna och ålboken – om jag bara kan komma på vad respektive författare heter. Ålevangeliet av Patrik Svensson och Där kräftorna sjunger av Delia Owens, Google är ofta hjälpsamt.

Sista tvättmaskinen för idag talar om att den är klar, jag kan hänga även den tvätten. Ja, jag är tvättoman. Två täcken får följa med hem till Jans tvättstuga, där finns en stor maskin. Rapport börjar just och Jan tittar, sonen ligger ute på altanen i den nedgående solen. Hörapparater ur, behöver inte höra mera idag. Skulle behöva åka till Ikea och köpa nya kuddar, och bordstabletter hit till landet. Kanske torsdag morgon?

Nu är solen bakom skogen och jag kan dra upp persiennerna igen. Klockan är snart halv nio på kvällen. Har skrivit en stor lapp för att komma ihåg att ta med routern i morgon – den nyinköpta har jag inte lyckats installera ännu, den är kvar hemma hos mig.

Det är bättre plats i bilen nu när Mollys stora bur inte är där. Tommare, på så många sätt. En del bra, andra ledsamma. Saknar henne. Och har nog inte riktigt fattat att hon faktiskt är död, det gick så välsignat fort.

Jan har lagt sig, sonen plockar ihop sina saker. Jag ska så småningom låsa ytterdörren och sätta min fåtölj för. Ingen, inte Jan heller, vill att han ska gå ut i natten och kanske ramla och göra sig illa.

Just nu, i det här ögonblicket, har jag ingenting som jag tror mig måsta göra. Inga krav, inte några egna heller. Om en stund blir det tandborstning och sängen. Varje kväll tror jag att jag ska läsa en stund, tar med mig en bok, lägger den i bokhyllan nära sängen, glasögonen bredvid. Och blundar, tänker lite på dagen som gått, tränger bort de tankar jag inte vill ha, släpper fram andra. Somnar efter kort eller längre väntan. Och vaknar för det mesta efter några timmar, ligger vaken och slåss med tankar om det är så det är, eller lullar bara sakta till diffusa drömmar, somnar om. Och vaknar, ofta med en tyst protest, ”inte än, inte nu, bara en liten stund till” – men går upp och börjar dagen. Kollar hur Jan har det, frukostbestyr.

Kanske en stund vid datorn för mig själv, innan han och sonen vaknat. Och sedan full fart, eller i alla fall fart som jag förmår. Ibland är det full fart. Har planerat att sonen ska hinna bada innan vi åker, så vi kommer nog inte iväg förrän tidig eftermiddag.

Photo by iOnix on Pexels.com