Om konsten att ta av sig en t-tröja

Söndagkväll 23 augusti 2020 – vi är tillbaka på landet, på Djurö. For förbi i Sundbyberg för att ge sonen hans födelsedagspresent och lämna en cykelnyckel till en granne. Sedan vidare hit, och handlande i Gustavsberg. Eftersom det är söndag var systembolaget stängt – så jag fick beställa för leverans till Ica Stavsnäs i veckan, någon hemleverans gives icke här. Men bra nog att kunna hämta det jag vill ha, och slippa åka in till tätorten.

Vi har ätit middag, och nu ser Jan på teve, snart Rapport. En tvätt hänger och hoppas på torrt väder i natt. Än blåser det i alla fall. Det kom en kraftig skur precis när jag kommit uppför backen för tredje gången med packning från bilen. Jag hann in. Och Jan med, han orkade gå upp, men var trött när han väl var framme.

Hade en flaska bubbel i kylen och kom på att jag ville fira med grannhustrun, att vi trots allt haft ännu en fin sommar sådär halvt tillsammans. Inte som förr, men nästan, och fint. Så vi drack vinet och åt lite ost och ölkorv och oliver på eftermiddagen. Jag är glad åt hennes vänskap och att hon och hennes familj funnits här i alla år, för oss och för våra barn.

Nu förstår jag att Jan ser på Harry Potter med nöje. Det har han aldrig gjort hittills. Jag har ingen aning om vilken film i ordningen det är eller vad som händer. Spelar ingen roll, Jan ser road ut.

Läser på FB om boende utomlands någon gång, kanske kollektivt – och någon är klok och förståndig och talar om att man nog bör kunna italienska om man ska renovera hus i Italien, etc; det är säkert både praktiskt och bra, men det behöver väl för den skull inte hindra någon från att drömma. Drömmar är viktiga, också om de förblir drömmar hela ens liv. Jag drömde en gång för länge sedan om att bli författare, ”när jag blev stor”. Om jag är författare eller inte kan man tvista om, men skrivande människa är jag, numera. Var jag inte förr, inte på det här sättet. På mitt sätt. Så många andra drömmar har jag kanske inte idag, vardag och praktikaliteter ställer hinder i vägen. Ungefär som att man må kunna italienska…

Men, medan mina eventuella drömmar inte förverkligas så lever jag med dem, i mig. De är inte något som jag talar om för andra, de är mina, och de är viktiga. Oavsett hur realistiska eller orealistiska de är, oavsett hur gammal jag är, hur klok jag borde vara, hur jag borde ha lärt mig något. Så det så. Kram Hanna i Göteborg, som vet vad drömmar är och hur viktiga de är.

Just nu grunnar jag på fenomenet att män och kvinnor tycks ta av sig en t-tröja på olika sätt: män från halslinningen och hala och dra, kvinnor nerifrån. Hur kommer sig sådant? Rimliga och orimliga förklaringar mottages tacksamt. God natt.

selective focus photo of brown dreamcatcher

Photo by Artem Beliaikin on Pexels.com

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Om konsten att ta av sig en t-tröja

  1. bergalott skriver:

    Vilken rolig reflektion med tröjorna. Vad jag tror är att det inte spelar någon som helst roll att stöka till håret för en man och för en kvinna så viktigt att behålla frisyren. Flärden sitter kanske som berget men sen finns det säkert andra vinklar. Hur gjorde männen när de drog av sig brynjorna en gång i tiden. Skulle sett ut det, om de gjorde som vi 😀
    Drömmar ja. Letar lite då och då efter något att hyra på landet. En liten lagom stuga vid en sjö. Här om dagen fann jag drömmen på nätet och det gav mig ett hjärtligt skratt.
    Invid sjön Öljaren i Julita uthyres ett säteri alldeles invid stranden. Ett stort schabrak med välvda fönsterbågar – stenhus förstås och stooooora härliga rum. Som gjort för en fattig pensionär med drömmar. 😀
    Lagom är bäst men drömmar består. Hur ska vi annars kunna tackla dagen. Jag har nu äntligen möjlighet att kunna börja agera. Så fort jag kan köra bil igen ska det bli streck i asfalten mellan återbruket och hit hem. För nu ska det rensas.
    Kram ❤

  2. beskrivarblogg skriver:

    Kram till dig kära vän – det är skönare att bo på landet än i stan, så fortsätt du att kolla och leta. Syrran gav mig en synpunkt på det där med tröjorna – när hon hade ont i axeln gav sjukgymnasten henne rådet att göra som män gör, dra från halslinningen… Hur man kom i och möjligen ur en brynja kan jag inte föreställa mig… Ha en fin måndag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s