24 augusti 2020 – solen är mycket tveksam idag, molnen många och mörka. Regn behövs visserligen, men kanske inte just när jag hängt nattens lakan och madrasskydd med mera på tork. Orolig natt för Jan, han flyttade på stolen och låste upp dörren och var ut och kissade i natt. Tog senare av blöjan och blötte därefter ner i sängen. Tack och lov för madrasskydd som är lätta att tvätta. De tvättbara ligger dessutom stilla, till skillnad från engångsvarianterna som far hit och dit.

Så nu har han en renbäddad säng igen, till kvällen. Han själv har rakat sig och duschat och sitter just nu i soffan och tar igen sig efter kaffet.

Det börjar kännas höst, bara femton grader och blomstren falnar. Lobelian tappar färg, pelargonerna blommar på, men blommorna vissnar ganska fort, och rosen i krukan har fem knoppar förutom de utslagna blommorna. Ändå ser de lite trötta ut allihop, de har gjort ett fint jobb i sommar.

Trygg-Hansa har nu skickat ny e-faktura på 1 900 kr i stället för två på sammanlagt nära femtusen, för en och samma hemförsäkring. De har ännu inte skickat någon ny e-faktura för fritidshusets försäkring, som jag raderade av bara farten när jag tog bort de andra…

Och så har jag beställt vin från systembolaget, att hämtas någon gång i veckan i Stavsnäs på Ica. Bra att slippa åka in till Gustavsberg. Någon hemleverans finns ännu inte här, men väl utanför Norrtälje. Man jobbar på att utöka hemleveranserna så fort det går.

Inget regn, men fortsatt molnigt. Små torra kantareller syns på ett ställe nära huset, där de brukar finnas. Har plockat av persiljan och lagt i frysen (även om jag inte är förtjust i fryst persilja). Timjan och rosmarin är fortfarande livskraftiga och fina, så de får stå. Persiljan hade börjat gå i blom. Och gräslöken åker nog direkt i komposten, den är trött.

Blev berörd på flera sätt av den här berättelsen:

70+ änka gör sig en silltallrik, packar den och kaffetermos, två små nubbeglas och en liten snapsflaska, duk och en pall. Går till kyrkogården och mannens grav, dukar upp, sätter sig på pallen och skålar med honom. Småpratar. De brukade äta sill med liten nubbe varje söndag, så varför inte skåla med honom nu?

Berättelsen gör mig glad och sorgsen på samma gång – och ändå, heja för kärlek som lever ända in i döden.

Photo by Mike on Pexels.com