Skål…

24 augusti 2020 – solen är mycket tveksam idag, molnen många och mörka. Regn behövs visserligen, men kanske inte just när jag hängt nattens lakan och madrasskydd med mera på tork. Orolig natt för Jan, han flyttade på stolen och låste upp dörren och var ut och kissade i natt. Tog senare av blöjan och blötte därefter ner i sängen. Tack och lov för madrasskydd som är lätta att tvätta. De tvättbara ligger dessutom stilla, till skillnad från engångsvarianterna som far hit och dit.

Så nu har han en renbäddad säng igen, till kvällen. Han själv har rakat sig och duschat och sitter just nu i soffan och tar igen sig efter kaffet.

Det börjar kännas höst, bara femton grader och blomstren falnar. Lobelian tappar färg, pelargonerna blommar på, men blommorna vissnar ganska fort, och rosen i krukan har fem knoppar förutom de utslagna blommorna. Ändå ser de lite trötta ut allihop, de har gjort ett fint jobb i sommar.

Trygg-Hansa har nu skickat ny e-faktura på 1 900 kr i stället för två på sammanlagt nära femtusen, för en och samma hemförsäkring. De har ännu inte skickat någon ny e-faktura för fritidshusets försäkring, som jag raderade av bara farten när jag tog bort de andra…

Och så har jag beställt vin från systembolaget, att hämtas någon gång i veckan i Stavsnäs på Ica. Bra att slippa åka in till Gustavsberg. Någon hemleverans finns ännu inte här, men väl utanför Norrtälje. Man jobbar på att utöka hemleveranserna så fort det går.

Inget regn, men fortsatt molnigt. Små torra kantareller syns på ett ställe nära huset, där de brukar finnas. Har plockat av persiljan och lagt i frysen (även om jag inte är förtjust i fryst persilja). Timjan och rosmarin är fortfarande livskraftiga och fina, så de får stå. Persiljan hade börjat gå i blom. Och gräslöken åker nog direkt i komposten, den är trött.

Blev berörd på flera sätt av den här berättelsen:

70+ änka gör sig en silltallrik, packar den och kaffetermos, två små nubbeglas och en liten snapsflaska, duk och en pall. Går till kyrkogården och mannens grav, dukar upp, sätter sig på pallen och skålar med honom. Småpratar. De brukade äta sill med liten nubbe varje söndag, så varför inte skåla med honom nu?

Berättelsen gör mig glad och sorgsen på samma gång – och ändå, heja för kärlek som lever ända in i döden.

cemetery chair countryside empty

Photo by Mike on Pexels.com

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s