Senare samma dag, 1 september 2020

Nu sitter Jan i sin stol och sover förmodligen, blundar i alla fall. Han är mycket piggare, men också mycket trött. Antibiotika två dagar till. Uppföljning längre fram, och röntgen av lungorna, remiss skickad hit till vårdcentralen.

Har ätit äpple som smakade sommar, som smakade som äpplen smakade förr, från systerdotterns träd. Gott. Jag är rastlös, trivs inte inne i en lägenhet, utan att kunna se ängar och skog, och veta att sjön ligger där bakom husen. Har mejlat kommunen om nyckel till handikapphissen. Får svar ”inte mitt bord, försök med hen” – gör det…

Skönt att jag hann tvätta i morse, täcken och lakan. Har inte så mycket mera jag behöver göra idag, middagen blir rökt lax och några små potatisar av egen odling. Det blev inte många, och de är små, och goda. Tror inte jag kommer att göra om försöket. Tomater och sallad, spetspaprika. Salladssås har jag slutat göra. Ost.

Jag brukar alltid glömma något när jag far från ett ställe till ett annat. Just nu kom jag på att det jag glömde den här gången, i måndags från mitt hus hem till Jans lägenhet – var förpackningssoppåsen. Ingen stor fara, tror förpackningarna är ursköljda och inte mår illa av att vänta lite.

Jan åt en klyfta av äpplet, jag tog de andra.

Nyss ringde en arbetsterapeut (tror jag, hör dåligt i telefon, trots högtalare på) – han och möjligen någon mera kommer på hembesök i morgon förmiddag. Och efter lunch kommer distriktssköterskan. Snacka om service, det enda jag klagar på är att Jan inte fick raka sig på fem dagar, och att hans hörapparat ligger någonstans i posten… Annars har vården ställt upp perfekt.

Ser på FB att min vän Johanna har fått kontakt med ett förlag. Hoppas det blir av med utgivning av hennes bok. Glad å hennes vägnar.

Tittar förstrött på teve, den där trailern med ”ändring till digital sändning” visade sig plötsligt igen. Har jag ändrat eller har jag inte? Nu är den borta igen, men…

Go´kväll är inte ett program jag gillar särskilt mycket, Beppe Stor… är lite för nonchalant i sitt påannonserande. Mera intresserad av sin egen image än programdeltagarnas – tycker jag som varit där, och inte fick det mottagande jag förväntat mig, kanske för att jag är den jag är/var, av Beppe. Andra i teamet var mera intresserade och stödjande. Sålde förmodligen inte många böcker på det inslaget. Historia.

Rap om toarullar som var slut känns lite överspelat, men kärlek i karantän var fint. Någonting Sjödin heter mannen som gjort detta och förmodligen mycket annat. Han känns väldigt mediavan. Beppe verkar berörd. Av vad hör jag inte riktigt. Tycker numera som moster gjorde för länge sedan, ”de pratar för fort”. Om fem minuter är det Rapport. Kanske har de inte lika bråttom.

Jan hänger med och tittar, han hade en kort period under eftermiddagen då har blundade eller sov i stolen, men nu är han vaken. Vi ser hur det var när sjukhus som UAS kämpade med alltför många patienter i intensivvård samtidigt – och hör om hur Karolinska fortfarande varslar och säger upp den personal som jobbat så intensivt. Och köper in kompetens utifrån – allt enligt en moderat sjukvårdspolitik. Hur kan det få fortsätta?

Kollektivtrafiken i hela landet förlorar miljarder – men eftersom ansökningstiden för bidrag inte börjat ännu, kan ingen berätta om när några bidrag kan betalas ut… Information om skolor hemlighålls från och med idag, förstår inte varför faktiskt. Vem beslutar sådant? De privata skolornas ekonomi och inriktning behöver belysas – men svensk lagstiftning förhindrar det- Urdåligt. På fredag kommer skolverket och ministern att redovisa ett förslag till lösning på problemet.

Kenousha – Trump´s America. Destruction. En 17-åring som dödar två människor. Trump försvarar, ”han hade förmodligen hotats till livet”. Valpropaganda. Pandemindiskussionerna tystnar… Det är val snart. Portugal styr om till annat miljöseende, grön teknik, enda goda nyheten idag. De är på väg att nå Eu´s klimatmål. Använder vågkraft, men har fortfarande ett underskott när det gäller transporter… Halvjust väder i morgon, och på torsdag. Spelar ingen roll, vi sitter där vi sitter. Bra, men tråkigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Senare samma dag, 1 september 2020

  1. beskrivarblogg skriver:

    Detsamma, hoppas ni orkar glädja er åt Opas liv, också när ni saknar honom.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s