31 augusti 2020 – i Sundbyberg, efter en jobbigt vaken natt. Vet förstås inte varför. I morgon kommer Jan hem igen, och jag hoppas att han inte är alltför uttröttad och förvirrad. Vi stannar i Sundbyberg veckan ut, för att han ska få hitta lite bäring igen. Han lär komma vid 10-halv 11-tiden, och då hinner jag köra några tvättmaskiner dessförinnan (om jag går ner vid 7).

Sängarna är renbäddade, jag glömde ta med hans vin, så det får jag väl gå och handla i morgon. Och vad vi ska äta till middag i morgon eller jag idag, har jag ingen aning om.

Tre olika sköterskor från avd 4 på Jakobsbergs-geriatriken har ringt idag och förhört sig om Jans vanor. På torsdag kommer distriktssköterskan på hembesök för att lära mig hur de nya stödstrumporna fungerar. Måste komma ihåg att mejla henne om att Jan kommer hem, och att vi ska ses som bestämt på torsdag. Gjort. Jag har baxat in rullatorn och hämtat käppen från bilen (som är full av Mollys bur med mera, hämtas förmodligen på onsdag). Skönt att jag har fixat månadsparkering, och att jag hittade en plats nära porten.

Ett tag inbillade jag mig att jag hade feber, kände mig varm – 37.1. Inte feber. Så jag klev upp ur sängen där jag legat en stund och trott att jag skulle kunna sova lite, men sova kunde jag inte. Har ont i kroppen, diffust, och är orimligt trött. Köpte Pad Thai till middag för mig idag, när jag ändå gick för att köpa Jans vin. Insåg att jag nog inte skulle hinna det i morgon. Anders ringde och blev glad när han hörde att pappa kommer hem i morgon. Han är mycket omtänksam, ringer så gott som varje dag för att ”kolla läget” – också när det inte är någon sjukhusvistelse på gång.

I nästa vecka ska teven ställas om till digital visning. Det fixar inte jag.

Ännu en jobbig natt, utan mycket sömn. Svettats (i rena lakan) och vaknade och kände igen mig. Mådde bättre än de senaste två dagarna, men känner mig slak. Nu tvättstuga. Om ett par timmar kommer Jan hem.

Ett återkommande ljud i lägenheten, ungefär som en brandvarnare när batteriet tar slut. Det var brandvarnaren… Med fara för liv och lem lyckades jag skruva loss eländet, och en bit av takfärgen följde med. Nu är oljudet förpassat till soporna, ny må införskaffas.

Har nu handlat lite och tvättat klart, det är tomt i tvättstugan.

Jan har kommit, men hissen nere i trappen kunde vi inte använda, den kräver en nyckel som vi inte har… Chauffören och vår snälla granne hjälpte Jan uppför trappstegen, och att sitta i rullatorn. Grannen fortsatte sin hjälpinsats över tröskeln väl uppe. Nu har Jan rakat sig, fem dagars skäggstubb var inte kul att få bort – ingen har tydligen tittat i hans necessär. Och hans hörapparat saknades, fick ett samtal om att den skickats per post. Hoppas den kommer i morgon, det är svårt utan.

Han är glad att vara hemma, glad att se sin käpp, glad att känna igen sig. Nu har han fått på sig nya kläder och stödstrumporna, och ligger på sängen en stund och vilar sig. Det behöver han nog.

Klockan är bara halv tolv, men jag har varit igång sedan halv sju. Tror jag lägger mig på sängen, jag också, bara en liten stund.

Photo by Matthias Zomer on Pexels.com