Söndag 6 september 2020 – vi vaknar båda runt halv sju och när klockan är åtta är frukosten äten. Jag har duschat (sic!) och tvättat håret. Idag går Jan utan vare sig käppen eller rullatorn. Inte så stadigt, det är alltså inte bra – men jämfört med för bara en dryg vecka sedan är det fantastiskt. Jag får försöka hänga med så att han åtminstone använder käppen.

Och idag måste han raka sig.

Det första han sade i morse var ”jag vet inte vad jag är” (kanske var, kanske vem). Ibland svårt att höra. Sorgligt. Då duger bara en kram.

Himlen är vackert blå med lite moln här och där. Det ser inte ut att blåsa, löven i det stora trädet mellan grannhusen rör sig bara lite grann. Tolv grader.

Har snart slut på tänkbart läsbara böcker här. Behöver alltså åka hem till mitt och biblioteket i Norrtälje. Kanske gör vi det i morgon. Vi tar en dag i taget. Och en natt, den gångna var lugn, Jan använde den mobila toan och jag sov.

Nu har Jan rakat sig, efter diverse funderande kring proppen i handfatet. Och han suckar av välbehag när skäggstubben är borta, men det blev drygt att stå (som han envisades med att göra). De tidigare stödstrumporna är på – ja, jag erkänner att jag inte orkade krångla med de nya idag. Det får bli i morgon, varannan dag fungerar säkert.

Kvart över nio, jag är redan både svettig och trött.

Idag blir det ingen trist pizza till middag. Det blir fläskfilégryta med färska champinjoner, paprika och lök. Kanske ris till, Jan är inte längre så förtjust i potatis. Sallad och tomater, ost. Jag ska nog förbereda maten innan jag tappar farten – som är nästan obefintlig redan.

Grytan puttrar. Vi har fikat. Soporna är slängda och jag har pratat kort med grannen om nyckel till rullstolshissen. Han kanske vet var den finns. Kanske kan han också kolla om jag lyckats ändra teven till digitalt eller inte. Trailern om byte dyker upp fortfarande ibland…

Jag är slak idag. Men Jan ser ovanligt pigg och fräsch ut, vilket gläder mig.

Pratar med ena syrran i telefon, och med yngste sonen. Den äldste skulle visst jaga räv i helgen, när han och hans hustru målat huset klart. Min syster hade mejlat bild igår men den missade jag. Såg den idag och den är fin.

Jag är slut som artist. Har skrivit några sidor till om dagen idag, men det får vara mitt. Däremot fick jag en så fin kommentar kring Free Spin nyss på FB,

Hej Margareta, I helgen kom jag mig äntligen för att köpa och läsa din bok. Intressant att få en inblick i en värld som jag inte har kommit i kontakt med. Men jag läser din bok först och främst som en berättelse om kärlek. Ömsint, vacker, verklig kärlek mellan dig och mannen din. Är också övertygad om att din bok är till stor hjälp för andra som är eller har varit fast i spelmissbruk. Ser fram emot bok nummer två.

De orden gjorde mig ofantligt gott. Tack.