En onsdag i september

Onsdag 9 september 2020 (snabb koll i nedre högra hörnet på skärmen). Jan diskade frukostdisken, vi har fikat och nu sitter han i sin stol och tar igen sig. Igår fick jag mejl från verksamhetschefen på Jakobsbergs-geriatriken, som beklagade dröjsmålet och Jans situation, plus meddelade att han ser till att saken utreds… Postnord har fått sin efterfrågade, rätt ifyllda reklamation – det dög inte med en fråga. Igår såg jag att de angav att de hade ”ovanligt långa väntetider för telefonkontakt” – när jag ringde i förra veckan fick jag nummer 104 i kön. Ett skämt.

Liksom vårt absurda vardagsliv med en helt döv man, utan hörapparat. Vi kämpar på, båda två.

Skrivaren har gått varm medan jag både igår och idag på morgonen skrivit ut allt som inte skrivits ut tidigare. Det här året. Massor av papper, massor av ord – någon gång kanske jag går igenom alltihop. Just nu är det en förskräckande hög hög. Inte ens en kronologisk sådan…

Det skruttregnar hela förmiddagen. Lakanen som hängt inne på tork är torra, inga nya har behövt tvättas. Natten var god. Också för mig, visserligen vaknade jag både klockan tolv och kvart i fyra, men somnade om.

Har ett vitkålshuvud i kylen, liksom lammlägg. Tänkte göra får-i-kål, men vet inte om lusten räcker till idag. Det visar sig, just nu är den obefintlig. Bra mat annars, när vädret är som det är. Nå, nu kokar lammläggen i alla fall, med kryddor. Men först ett uppkok så att allt ”skum” försvinner, så nytt vatten etcetera. Kålen kommer senare när jag rensat läggen. Det blir nog bra, även om det inte blir som svärmors. Ett norskt inlägg på FB kom mig att minnas.

Klockan är snart halv tolv, denna mulna och småregniga onsdag. Jag vägrar att börja elda i vedspisen ännu.

Nu har jag sorterat månadsvis och har elva tjocka plastmappar. Var januaris skriverier finns vet jag för ögonblicket inte, men någonstans är de ju… Och lammläggen är rensad, kålen skuren. Nu ska det bara koka ihop lite så blir det en god middag. Vilket dagsverke, och än är klockan bara ett.

Att gå igenom varje mapp, där det säkert finns felsorterat och dubbelt, det orkar jag inte idag. Nu ska jag läsa en småtrevlig bok om reluctant royals, A Princess in Theory, av Alyssa Cole.

Förlaget vill makulera återstående böcker, jag köper 100 av dem. Hur gör andra?

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till En onsdag i september

  1. Bra att du köper hundra av dem. Vet du vad, jag köper gärna en av dig. Kram!

  2. beskrivarblogg skriver:

    Kram och tack för uppmuntran – tala om din adress så skickar jag en bums!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s