Min värld krymper

Den här tomma mallen ropar på mig. Den vill att jag ska skriva, något annat än berättelser om det dagliga livet med en dement och döv man, och allt vad därtill hör. Något mera levande, livsbejakande. Inte mera gnäll och gny, inte mera stön över golvtorkning och blöjbyten. Något glädjefyllt.

Var ska jag hitta det? Idag har jag hittat en del av det bland vänner, kända och mera okända, på Facebook. Jag blev uppgiven igår när jag fick besked från förlaget om makulering av mina böcker. Idag har flera köpt boken. Många har kommit med tips och goda råd, många har uppmuntrat. Jag har begripit lite mera av förlagets tänkande kring boken, som tyvärr inte rört sig som den borde från lagerpallarna.

Nu har jag beställt 200 ex av Free Spin… Jisses vad jag får ligga i om de ska säljas. Har lagt ut ett ex på Bokbörsen till samma pris som på FB, 110 kr inkl frakt. Och jag har fakturerat förlaget för royalty so far, inkl moms. Lär väl inte bli så mycket mera av den sorten. Inser att det är jag som får sälja boken om den alls ska säljas. Sju ex under torsdagen. Och sex till när det hunnit bli sen fredagseftermiddag. Plus andra spännande nyheter som kanske leder någonvart. Förlaget har för ögonblicket stoppat makuleringen.

Parallellt har jag tankar på ännu en bok – men antagligen i annan form. Egenutgivning, danskt band, print on demand – eller så. Mycket ofärdiga tankar än så länge. Men den mera traditionella förlagsbranschen verkar vara ”Klondyke”, för att tala med en författare som vet vad hen talar om. Där vill jag inte vara.

Så, glädje. Tack vare vänner, systrar, söner och barnbarn. Ibland också via Jan, min numera demente, före detta, äkta man. Och hans vårdpersonal, som tar väl hand om honom (när de inte, som sjukhuset och Postnord senast, slarvar bort hans hörapparat). Jans syskon och syskonbarn. Min värld är liten idag, mindre än den varit. Så är det förstås för många, med Corona-restriktioner. Likväl är det på något konstigt sätt också förminskande, jag känner det som om jag blir mindre på köpet.

Och där blev jag så liten att jag alldeles tappade bort mig.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s