Nu har vi ätit frukost, han har hostat en vända så att han nästan kräktes – gör det ganska ofta när det av någon anledning bildas mycket slem i halsen. Efter en stund har allt lugnat sig, och han tar sin medicin. Den får inte hostas upp. Om en stund ska jag övertala honom att gå ut och duscha.

Han sitter fortfarande och försöker se något som inte finns bort efter vägen mot magasinet. Någonting klättrar på lyktstolpen… Muttrar ”mystiskt”.

Hans värld är märklig, och därmed min. Ingen av oss har mycket till ”input” från världen omkring oss – okej, Rapport på kvällen, något program på Kunskapskanalen. Igår om nazisternas förmodade guldtåg.

Jag kollar kvällstidningarnas rubriker, och Facebook, skriver något mejl och får något. Bloggar, men då är det eventuella kommentarer som kan räknas som utifrån kommande. När jag åker och handlar ser jag människor, finns bland andra levande varelser, men har inget utbyte med dem. Jan sitter hemma och väntar på att jag ska komma tillbaka. Fortfarande törs jag lämna honom ensam någon timme, men får skynda mig hem.

Kollar hans blodtryck, det är lite för lågt, 103/57, klassas som hypotoni. Han ligger lågt oftast. Om två veckor kollar distriktssköterskan det igen. Jag får se efter nästa vecka igen. Han är inte yr.

Jag sitter fortfarande i syrrans avlagda morgonrock, i fasansfull skärlila färg. Jan har också morgonrocken på, han fick vänta lite med duschen tills varmvattnet återkommit efter hans rakning för rinnande kran. Klockan är halv elva, det blåser tämligen vildsint därute och ibland kommer något regnstänk. Inga ordentliga skurar ännu. Vi har fikat, och jag funderar på att använda mixen till mjuk pepparkaka som jag köpte igår. Kanske senare. Halv tolv är Jan rakad, duschad och klädd. Jag är varken det ena eller det andra. Än. Inväntar varmvatten (beredaren rymmer bara 70 liter och de går snart åt). Men nu – känner mig riktigt fräsch. Och vattnet räckte hela vägen.

Har tagit fram stora fina räkor ur frysen. Visserligen har vi färdigköpt dill- och räksås till middagstorsken, men extra räkor är aldrig fel. Kokt potatis till, sallad för den som vill. Ost. Lättlagat.

Nu har jag bränt räkskal, i stället för att låta dem koka och bli buljong… Satte mig vid datorn och glömde kastrullen, som flera gånger tidigare. Vädrar. Och tänker inte ge mig på att använda räkskal igen, någonsin – ut med dem direkt. Nåja, kastrullen blev ren efter skrubbande med stålull. Duger att koka potatis i till middagen.

Två böcker till sålda idag. Mina vänner har koll. Jag är tacksam. Plus en via Bokbörsen.

Ibland kommer jag ihåg hur det var alldeles i persondatorernas barndom. På företaget fanns förstås datorer, men det var stora saker och hanterade försäljning och liknande. Medarbetare hade inte datorer, om man behövde skriva hade man möjligen en elektrisk skrivmaskin. En gång morrade jag åt IBM (70-tal) och en annons typ bilannonser med vacker kvinna – och fick en röd skrivmaskin med kula i ”ersättning” av IBM, toppen av allt då. Den stannade på företaget. Och första gångerna vid en persondator var krångliga – det skulle vara snedstreck hit och snedstreck dit, med kolon och diverse – innan man kom någonstans. Så annorlunda jämfört med nu. Bara att slippa tipp-ex, till exempel. Kunna redigera, ta bort och lägga in texter, utan att behöva klippa och klistra fysiskt i papper.

Allt sådant är bättre idag.

Hur hamnade jag här, i de här minnena?