17 september 2020 – eldar i vedspisen för första gången sedan i våras. Det blåser ordentligt, drar ifrån fönstren. Utom från det som ”klistrades” igen när jag fick det köksfönstret kittat och målat på utsidan…

Vaknade 03.08 enligt telefonklockan. Somnade inte om, gick upp halv 7, Jan ligger fortfarande. Frukosten får vänta, jag dricker en kopp te så länge. Ser ut på de stora gamla träden nära huset. Hoppas de håller.

Solen klämmer sig fram mellan svajande trädgrenar och moln, ett ögonblick. Inomhus i köket är det nu varmt tack vare vedspisen. Inser att jag nog saknat sprakandet. Vi har frukosterat, jag har diskat och satt på en tvättmaskin. Ska övertyga Jan om att han behöver duscha. Mitt te är kallt när klockan är halv tio.

Nu, halv fem, dansar trädens grenar i en mjukare vind, solen lyser och vi har suttit ute någon timme. I lä. Livet är gott, också.

Efter en alltför vaken natt (04.10) somnade jag om och kom inte ur sängen förrän vid 8-tiden. Nu har vi ätit frukost, jag har ställt ut soptunnorna och plockat kvistar och smärre grenar som blåste ner igår. Idag är vinden lugnare, himlen mest molnig, lite svag sol. Kör en tvättmaskin.

Sålde ytterligare en bok igår, till en bloggläsare som ibland till och med går in och tittar flera gånger om dagen för att se om jag skrivit något. Hennes mejl gladde mig.

Och lite senare, ännu en bok såld till en vän, tack.

Fredagen ljusnade, molnen försvann och vi kunde sitta ute några timmar, i solen. Nu ska vi snart äta middag. Jag har varit på biblioteket, lämnat några böcker och lånat en – ännu en om en bokhandel, The Bookshop on the Shore, av Jenny Colgan. Klart lättläst… Intressant hur bokhandlar fascinerar författare, och samtidigt försvinner eftersom de inte är lönsamma för innehavarna. Hoppas bokhandeln vid Lilla Torget i Norrtälje orkar fortsätta finnas! Nu är det fredag och jag stänger igen.