Söndag 20 september 2020 – tidig frukost. Teven är numera digital. Programmen är inte bättre för det. Nu är klockan redan kvart över ett, vi har fikat och Jan har ätit sin risifrutti, ett äpple och ett stort plommon. Har bokat tvättstugan till tisdag morgon.

Skrivlusten är obefintlig idag, läslusten likaså. Men jag har gjort ”äppelpaj med knäckigt täcke” – alla smulorna ligger i täcket ovanpå äppelskivor med socker och kanel. Hoppas det blir gott. Recept i någon av kvällstidningarna. Ser god ut i alla fall, nu när jag tagit den ur ugnen. Om vi äter den här under eftermiddagen (med vaniljsås) får det bli en lätt middag. Kanske lite murkelpaté med cumberlandsås och sallad. Ost efter.

Äppelkakan var väldigt god, och väldigt mäktig. Lite för blöt, eftersom skafferiet här inte hade något potatismjöl, som skulle sugit upp vätskan. Står på handlalappen nu. 175 g smält smör är också lite för mycket – nästa gång räcker 150 g. Och de svenska äpplena gick åt, sex stycken. Vi har kvar till i morgon också, efter att färdtjänsten forslat hem oss.

Måndag – färdtjänsten kom i tid, och vi var redo. På Serafens audionommottagning fick vi vänta en stund, men sedan gick allt ganska fort. Jan klarade av att markera vad han hörde, och den 16 oktober ska vi dit igen för att prova hörapparaten.

När vi väl var hemma igen ringde jag Södersjukhuset om fakturan, den togs bort, trots att de hävdade att de skickat kallelse. Därefter säger personen som svarade i telefon att jag var ”avslutad”, remissen fanns inte kvar. ”Ring kirurgmottagningen.” Där tog man inte emot flera samtal, ”ring igen senare”. Jag skrev brev och frågade vad de håller på med, varför skulle jag ta blodprov, skulle jag eller skulle jag inte röntgas, etc… Börjar tröttna på administration inom sjukvården, som inte fungerar. Har postat. Och handlat, bland annat tvättmedel till  morgon bitti.

Klockan är halv två och jag känner mig som om jag gjort mitt dagsverke. Natten var tämligen orolig, Jan var vaken flera vändor. Börjar känna igen det mönstret när ”något är på gång”. Nu är det bara distriktssköterskan på torsdag förmiddag – sedan är vi lediga igen, till den 10 oktober då Jan ska på lungröntgen efter infektionen nyligen. Färdtjänst igen, det är bra när det fungerar och förarna hittar dit de ska. Bara en gång kom det ingen bil. Vi gick, Jan blev trött – men vi kom hem från vårdcentralen, några kvarter bort men med en lång backe. Idag gick vi i de långa korridorerna på gamla Serafimerlasarettet, mitt emot stadshuset. Imponerande byggnader, fint att de får finnas kvar, med parkanläggning och rosor och skönhet.

Boken ovan är en mycket vacker bok, med blomster av alla de slag. En sån där bok som jag kan sätta mig med och bara njuta av att världen åtminstone hos Tasha Tudor är vacker.