Tisdag 29 september 2020 – disigt, har regnat i morse. Fjorton grader. Noll skrivlust. Ugnspannkaka med fläsk till middag, egen hallonsylt till.

Somnade inte förrän vid tretiden i natt, och vaknade därmed inte förrän klockan åtta. Jan satt i köket och väntade på mig. Nu rakar han sig, själv sitter jag fortfarande i morgonrocken och funderar på att göra det resten av dagen.

Har försökt sätta upp nyinköpta brandvarnare. Gav upp, men bytte dock batteriet i den som sitter i hallen. Den hänger på trekvart, hoppas den fungerar trots det, fick i alla fall ett rött blink. Ett.

Har nu duschat och klätt på mig, ändå. Tänkte göra plommonmarmelad, men saknar citroner. En annan gång. Vi har fikat, vädret gör mig inte glad idag. Har betalat boendeparkering i Sundbyberg från och med nästa vecka, en månad à 600 kronor.

Inser att jag ofta använder ordet ”ändå”. Nyss tog jag bort det, när det kom för nära nästa. Tydligen ett ord med stark betydelse för mig.

Tuggar mig igenom del två av A Song of Ice and Fire, A Clash of Kings. Ibland tycker jag den är tjatig och krånglig och repetitiv, alltför mordisk och alltför fantastisk. Samtidigt kan jag inte låta bli att beundra en författare som kan få ihop sådana böcker, sälja dem dyrt (hoppas jag) och få filmer gjorda med böckerna som bas.

Gav upp också att försöka bli av med Macafee säkerhetsprogram, som var förinstallerat på datorn vid inköpet. Vill absolut inte ha det, men lyckas inte få bort det – hade tänkt göra mig av med Avast (segt och dyrt) och i stället installera gratis Krapotsky (eller så). Tji fick jag – får nog behålla Avast. Det är tydligen kompatibelt med Macafee…

Tvätten får torka inomhus idag. Har löst ett supersvårt sudoku. Vad ska jag göra nu?

Jan behöver mig inte för ögonblicket. Jag skulle kunna torka ur köksskåp, flytta runt lite i frysarna (och därmed tro att jag bättre vet vad som finns där).

En stund senare är byxor och tröja (byte nr 2 idag) också blöta… Jag blir galen. Nu har han det sista torra paret byxor på sig. Ännu en tvättmaskin går. Klockan är tio minuter över ett. En jävligt grå och dimmig och trist tisdag i september.

Har ögnat igenom vad jag skrev i februari i år. Demens, hör inte, förstår inte, kiss, blöjor, middagsmat, torka golv, tvätta. Handla och städa. Läkarbesök, färdtjänst. Nya glasögon för mig. Böcker lästa, böcker beställda på Bokbörsen och skickade. Trist.

I morgon kollar jag mars. Förmodligen ungefär detsamma, minus nya glasögon.

Då fanns Molly, idag finns hon bara i våra minnen.