En beige lördag

Lördag morgon 10 oktober 2020 – disigt och tio grader. Har bokat tvättstuga till tisdag och lämnat post hos ombudet på Tulegatan. Jan har duschat och rakat sig, jag har klippt hans hår (det blev lite för kort mitt fram, men det växer ju ut igen) – nu vilar han en stund efter strapatserna.

Kycklingen puttrar på spisen, med italienskt rödvin. Plommon, citroner och socker är inhandlat. Kanske blir det marmelad ändå. I morgon.

Nu småregnar det. Slår på teven, sport och sport, Kunskapskanalen pratar om renässansrebeller – tror inte jag vill veta vad som avses. Och en tradig thriller på trean. Stänger av.

Någon på Facebook kallade den här dagen för ”beige”. Instämmer. Den är varken det ena eller det andra, seg, mulen, tråkig. ”Man har inte roligare än man gör sig” dyker då omedelbart upp i mitt huvud. Det är nog sant, men struntar i det idag. Jag bara tar mig igenom dagen, timme för timme. Har just paketerat bröd till frysen, ett sätt att använda några minuter. Middagsmaten är klar, återstår enbart att koka ris.

Mitt hår har blivit så långt att jag kan ha en påsklämma i tofsen där bak igen, som förut. Karvar i luggen med varierande framgång, resten får växa på.

Halv fyra – uttråkad, har mest lust att äta middag redan – men det gör vi förstås inte. Vi tar ett glas vin i stället, jag CiùCiù, italienskt rödvin à 79 kr, Jan dricker Periquita rosé. Lite tryffelsalami och små plommontomater till. Vi svälter inte. Men jag har förbaskat tråkigt, och det har säkert Jan också.

Orkar inte ens intressera mig för huruvida Trump är sjuk eller inte. Frisk har han nog aldrig varit. Och svensk politik är en enda röra, det mesta tycks gå ut på att koppla ihop sig med hittills otänkbara kompisar, eller strunta i FHMs rekommendationer och festa på lokal. Har ingen politiker idag någon som helst heder eller respekt för sina väljare?

Jag sitter här i mitt lilla bo (Jans) och gläder mig åt den artikel Anette Grinde skrivit i tidningen Miljömagasinet (och på sin blogg). Ser fram emot ett evenemang i Roslagens bokhandel i december med samtal om beroende av diverse slag. Och är ödmjukt tacksam för den fina artikeln, som också fått ett gott gensvar när jag delat den på Facebook.

Och jag har väldigt många böcker kvar att sälja, priset är inklusive frakt 110 kronor. Köp och läs ni som inte gjort det ännu, ge bort boken till någon som kanske behöver den. Eller tala om för dig själv att du behöver läsa hur det faktiskt går att bryta ett spelmissbruk. Till exempel genom att skriva, reflektera och möjligen bli så less på din spelmissbrukande persona att du lägger av.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En beige lördag

  1. midsommarros skriver:

    Jovisst kan dagarna ibland kännas lite ”beige” och tillvaron trist, hoppas det snart vänder! Blev nog lite flinig åt din kommentar ”Frisk har han nog aldrig varit” för så tänker även jag 🙂

    På din fråga ”har ingen politiker idag någon som helst heder eller respekt för sina väljare?” skulle jag vilja göra en motfråga: ”har dom någonsin haft det?”. För mig känns det som att politikerna endast tänker på sitt eget och sitt partis bästa, alltid nästa val i sikte då man lite försöker flirta med väljarna…. De sitter nog i sina elfenbenstorn, stadigt fjärmade från ”vanligt folk” och få är det som tänker på landets bästa….

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s