En film på Kunskapskanalen om Sydafrika och gruvdrift

Söndag morgon 11 oktober 2020 – sol.

Somnade om vid femtiden och vaknade inte igen förrän halv nio. Då talade kroppen om att den legat länge nog. Vi har ätit frukost nu när klockan är kvart i tio. Och halv två har jag gjort plommonmarmelad igen, ingen vidbränning den här gången. Samt äppelkaka med knäckigt täcke, tog lite mindre smör den här gången, senast blev den väl fet… Någon vaniljsås har vi inte, så det blir kaffe med äppelkaka om en stund. Det får bli lätt middag i kväll.

Slängt soporna har jag också.

Jan är trött.

Middagen var gårdagens kyckling, nu med curry (Rajah´s, den bästa) och lite pasta, gul paprika och ost. Gick bra det med. Nu ser vi på Kunskapskanalen och ett program om stängda gruvor i Sydafrika, som nu vattenfyllts och läcker ut alla sorters giftigt vatten. Människor blir sjuka, föder missbildade barn – och det verkar inte som om någon i maktposition bryr sig. En kvinna kämpar, Mariette Liefferink, och försöker komma i kontakt med beslutsfattare – som aldrig ”har tid”. Eller inte känner till rapporterna om allt elände som gruvorna orsakat. Marken är radioaktiv, uran finns överallt runt Johannesburg. Folk bor i kåkstäder nära platser där uran lagras i jorden, far med vinden i dammet.

Kvinnan är en människa med ett på många sätt fantastiskt liv. Före detta Jehovas vittne, skilsmässa, och nu en miljöaktivist av format. Hon är inte ung, hon har blonderat långt hår och skyhöga klackar när hon går runt på kontaminerade platser med grupper av människor som behöver veta. Mina fördomar säger mig att hon inte ser ut som en kämpe. Och hon är det, hon har min respekt oavsett om hon når resultat eller inte. Nu pratar hon med en chef för gruvverksamheten, som rekommenderar henne att köpa guld, för det står sig…

Illegala gruvarbetare jobbar i de nedlagda gruvorna, med risk för livet. Rasrisk, rök, annat dödligt. Och samma väg tillbaka som de kom ner. Men de har en möjlighet att få ihop någon sorts inkomst på det de eventuellt får med sig upp ur gruvan.

Se filmen på Kunskapskanalen. Jag kom in för sent för att se titeln, men den lär inte vara svår att hitta.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s