Vår yngste son

Så, nu har jag lovordat Helsa vårdcentral i Sundbyberg, av fullaste hjärta. Vad ska jag göra nu? Mer än fixa rotmos och fläsklägg till middag, äta middagen och diska? Kolla Rapport och kanske Kunskapskanalen. Gå till sängs runt klockan nio-tio.

Det är inte mycket energi i Jan i(eller mig) dag. Men han är feberfri. Vi hänger med ett tag till.

Sol och molnfri himmel. Nästan sex grader, tack och lov varmare inomhus, så länge jag kommer ihåg att fylla på i vedspisen.

Yngste sonen jobbar på Samhall, vidrigt tidiga morgnar och märkliga arbetstider. I förra veckan fick han veta att han inte skulle tillbaka till en arbetsplats som han tyckt om. Ingen orsak angavs. Han och jag har pratat i helgen, han var ledsen och förstod inte varför han inte var välkommen, dit där han trivts så bra. (Och trott att människorna tyckte om honom tillbaka.)

Idag ringer han igen. Då har han frågat sin arbetsledare om anledningen till att han inte var välkommen där igen (och mått dåligt i helgen). Får till svar att det var ingenting personligt. Bara att de behövde någon annan sorts kompetens (eller så).

Varför i helvete kunde inte denna arbetsledare (som sonen gillar och respekterar) säga detta redan förra veckan. Inte förrän han – min modiga starka son – försöker få ett svar på något han inte förstår. Så får han ett svar han kan acceptera, även om det gör ont. Han är stark, sonen min. Och jag förstår inte vad arbetsgivare och tjänstköpare håller på med. De har inte mycket respekt för de som jobbar för dem.

Käraste sonen vår, du är stark, du är så otroligt omtänksam och så stödjande. Önskar bara att du hade flera i din omgivning, arbetsmässigt, som var mera lika dig. Älskar dig, som jag vet att du älskar oss.

Photo by Designecologist on Pexels.com

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vår yngste son

  1. Louise Baumgärtner skriver:

    KRAM, och heja er❤️💗

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s