Fredag 23 oktober 2020 – när jag tittade in i Jans sovrum i morse låg han på golvet. Vi hjälptes åt så att han kom upp, och kunde ta sig in i köket. Hur länge han legat där vet varken han eller jag. Idag är han mycket trött. Han får hoppa över rakningen, men vi har lyckats klä på honom det han ska ha. Och han åt frukost, tog sina piller. Sitter nu i sin stol och sover mest. Oroande. Jag reflekterar över att jag låg en bra stund tidigt i morse och försökte höra om Jan var vaken, något kändes inte bra. Och det var det ju inte heller.

Jag eldar i vedspisen och gör kalops. Har ett kilo köttfärs i kylen också, om jag behöver terapilaga mera mat. Vilket jag gjorde. En rejäl laddning köttfärssås, plus ett par lagom paket i frysen.

Eftermiddag, vid tvåtiden körde jag in Jan till akuten i Norrtälje, med tydligt blod i urinen. Jag fick lämna honom där, och invänta besked hemma. Fick inte följa med innanför ”slussen”.

Nu är det plötsligt lite sol på himlen som annars varit grå hela dagen.

Så trampar jag omkring, plockar lite här och där, får äntligen fart i vedspisen igen, viker torr tvätt och hänger morgonens i köket. Det är varmare än resten av huset. Vattnar pelargoner, timjan och rosmarin, plus Mors Dagsrosen med murgröna. Vackra nya små blad kommer i stället för de som rådjuren åt upp ute på landet. Äter Polly.

Tänker på de tolv timmarnas väntan på SÖS för en dryg månad sedan, tänk om det tar lika lång tid nu?

Spisen knäpper så jag hoppar högt. Klockan är bara sex, det är mörkt, fyra-fem grader. Halvmåne. Jag har ingen ro. Äter en hård tunnbrödsmacka med skagenröra och hårdkokt ägg (glömde äggen i morse, fick koka nya till frukost). Rensade ett granatäpple tidigare, men orkade inte äta upp kärnorna, och Jan ville inte ha – de får ligga i frysen ett tag, förmodligen tills jag slänger dem. Har ett äpple till…

Kvart i sju ringer en kvinna från sjukhuset, och talar i princip om att hon måste tala med överläkaren för att kunna behålla Jan över natten… Ingen blödning i hjärnan, och det är ju bra. Men inga vettiga besked om någonting annat. Hoppas han får stanna över natten åtminstone. Så nu sitter jag här och väntar, igen. Han äter ju blodförtunnande medicin och det har säkert medverkat till allt blodet i toalettstolen – men jag är ingen läkare, och om jag måste hämta hem honom i kväll har vi en lång natt framför oss. Och en helg.

Nytt samtal – Jan transporteras till Danderyd, och läggs in via deras akut. Jag ringer i morgon bitti och kollar, han hade bra blodvärden, och inget blod i urinen… Han är ju listad i Sundbyberg, och då kan Norrtälje tydligen inte ta hand om honom. Nu ska jag försöka koppla av, jag hoppas att han får sova och att vi ses i morgon. Det här är jobbigt, för honom och för mig.

Vill inte störa yngste sonen med detta, innan jag vet bättre. Har talat med den äldste, vi hörs igen i morgon.