26 oktober 2020 – försöker få kontakt med Danderyds sjukhus och ansvarig sköterska. Har fått direktnummer av annan person, men det tutar upptaget hela tiden… Så här sitter jag nu, och kan inte annat än vänta. Igen. Så, när klockan är ett, är det plötsligt inte upptaget längre. Men då får jag besked att ”den person ni önskar nå är inte anträffbar just nu, försök igen senare”. Förstår ju att den stackars stressade människan måste äta lunch, eller gå och kissa, eller bara andas ett ögonblick. Men att inte få något besked om Jan gör att jag inte kan planera min dag, jag törs inte ge mig iväg till landet och sätta på strömmen i pumphuset till exempel.

Tar in ved, har plockat in bananlådeböckerna i de nytillkomna hyllorna. Plus hittat och skickat boken som beställdes igår och betalades idag.

Så fick jag tala med en sköterska som precis börjat sitt pass – och hon visste förstås ingenting, men lovade att ringa när hon hade något besked. Det tackade jag för. Klockan är halv två.

Oj, vad det mulnar, regn eller snö? Nej, det är för varmt för snö, ca 10 grader.

Klockan tre ringde sköterskan, Jan har gjort gastroskopin och den visade inget konstigt, han flyttas nu till Jakobsbergs-geriatriken (som jag bråkar med om hans försvunna hörapparat) i eftermiddag, fortsatt antibiotikabehandling. Ingen hemkomst alltså idag eller i morgon, jag åker ut på landet och försöker komma åt strömbrytaren för värme i pumphuset (tungt taklock). Och kanske kan jag gå en sväng i skogen och åtminstone kolla om det finns någon svamp.

Glad att inget var fel med hans matstrupe. Glad att undersökningen gick att genomföra, när han ändå var där. Hoppas att de är så vänliga som de brukar vara på Jakobsbergs sjukhus, trots att jag just presenterat våra krav på ersättning för deras obetänksamhet förra gången han var där.

Jag tänker äta tidig middag, dricka ett glas rödvin och försöka slappna av. Oro och väntande sätter sig i kroppen, axlarna är spända, men släpper taget när jag medvetet tänker på det. Och jag har det varmt och skönt i min lilla stuga. Fem ljus tända på köksbordet, tio knoppar på novemberkaktusen (hoppas de orkar hänga med tills de kan slå ut). Timjan och rosmarin i köksfönstret, pelargoner i övriga fönster. Och Jans rum har en ny rullgardin tack vare sonen igår. Brandvarnare i halltaket, går inte att ha den i köket – den sätter igång så fort jag lagar mat eller tänder i vedspisen. Tack kära son och sonhustru för jobb och ved igår!