Söndagskväll

Sonen har varit här, vi pratade om gamla minnen, matinéer i Avesta i min barndom, mormor och moster, och mycket annat som jag inte pratat om på länge. Vem minns Esther Williams och simshowerna, alla dessa damer (inte kvinnor, damer) som dök och simmade som ingen vare sig förr eller senare simmat. Eller dykt. Och Tarzan på Grand (eller möjligen Röda Kvarn) med Johnny  Weismüller, Åsa-Nisse och Eulalia icke att förglömma. En fin stund.

Nu ska jag läsa (om) boken om E. ”Vi kan inte förstå förrän efteråt.” Sören Kierkegaard. Så är det tyvärr.

Ser ett program på Kunskapskanalen om en man som tror på självorganiserat lärande om barn får tillgång till datorer och internet, i Indien. Det verkar inte fungera, men han uttryckte någonting om att det mellan kaos och ordning finns ett gränsland, där saker händer. Det fastnade i mig.

Tror att jag känner igen det från egen erfarenhet. När allt gick sönder, och jag bara var mitt spelmissbruk och ingenting annat, så hände så småningom något annat. Jag började skriva, och jag blev efter några år med återfall och elände, fri från mitt missbruk. Kanske, troligen, är jag fortfarande spelberoende. Men jag spelar inte. Och jag börjar lita på att jag aldrig kommer att spela på internetcasinon igen.

Minimalinvasiv utbildning. Få lärare, många elever, internet. Så förstår jag det konstiga ordet. Apropå mannen i Indien som har en vision om lärande för barn i byar där inga lärare finns. Ett fantastiskt program, som slutar i många frågor. Vad händer sedan? Får oavsett stor respekt för en människa som använder sitt liv (och ekonomi förmodar jag) till att förverkliga tankar och idéer som andra människor kanske har livsavgörande nytta av.

När klockan är kvart i nio vill Jan gå och lägga sig.

Och nu sitter jag här, har sett lite av Babel, men inte hela, tröttnade mitt i. Har stängt av teven. Diskat Jans vinglas. Slängt hans senaste blöja och hängt hans stödstrumpor på stolskarmen. Han somnar snart under sitt lite tyngre täcke. Lampan därinne är släckt. Och jag är inte färdig för sängen än.

Men snart. Tröttnar på att försöka hitta teveprogram som intresserar. Beror säkert på mig som sällan ser teve, men så trist att de program som inte är fyllda och bromsade av reklam är så trista. Det kan inte finnas ett samband mellan tråkiga program och program fyllda med reklam. Väl?

Det är klart, jag kan alltid se Grodornas hemliga liv på Kunskapskanalen. Av någon anledning lockar det mig inte. Det blir en tidig kväll för min del också, i sällskap med Boken om E av Ulla Isaksson. Läser och känner igen på ett sätt jag inte gjorde förra gången jag läste. Nu gör boken ont, som den gjorde då, för Ulla Isaksson – och kanske för Erik Hjalmar Linder. Nu avslutar jag den här dagen, läser vidare – och skriver kanske – i morgon.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s