Torsdag eftermiddag

Jan har ingenting inbokat, jag har det inte (blodprov i Norrtälje i morgon eller nästa vecka). Vi kan vara borta från Sundbyberg till den 17 november. Och det gillar jag, Jan står ut. Han får inte bli sjuk igen dock, behöver köpa urinstickor på Apoteket så att jag kan kolla att hans kiss är bakteriefritt. Än ser det bra ut.

Kanske kan jag få mig till att yxa sönder den trasiga utesoffan, eller såga den i bitar. Den ska bort. Stuprännorna skulle behöva tömmas på löv, men jag tänker inte klättra och försöka mig på det. Får sopa bort det kajor och andra fåglar drar ner i stället. Fönster borde tvättas, får vänta. Stora mattan ska in i köket för att golvet ska kännas mindre kallt framöver. Och torr ved ska alltid finnas inne. Blommorna behöver lite vatten, kaktusen kanske har slagit ut sedan sist. Och kakorna jag har lovat Jan ska bakas. I morgon, idag blev det inga.

Här i Sundbyberg gör jag också det som behöver göras, men inte med samma energi. Det är mera av ”måste” än hemma hos mig. Tror jag just nu i alla fall. Det är lite konstigt, jag vill ju verkligen att Jan ska ha det bra, men har samtidigt krav på att emellanåt vara hemma hos mig, och då får han ju lov att följa med.

Ibland skyller jag på att jag behöver skicka iväg beställda Bokbörsen-böcker, men det är inte hela sanningen. Jag vill vara hemma. Punkt. Och han är välkommen. Han saknar teven, då får han se på SVTplay. Han har ingen flyttbar toa hos mig, men han har sin kissflaska – och toalett en bit bort. Ingen grind för sängen heller (så att han inte ska trilla ur) – men jag ställer en stol i vägen, det har fungerat hyfsat so far. Tavelbelysning utanför hans rum lyser upp vägen till toaletten, om så behövs. Och nu har han en mörk rullgardin, äldste sonen satte upp den när han och sonhustrun kom med ved och bokhyllor.

Jag vill höra bruset från åns så här års ganska lilla vattenfall. Vill se färgerna ändras i naturen omkring huset, undra var hararna är, fundera på var alla kajor bor numera när deras bon i stora stallet försvunnit. De bodde i hundratal i det gamla stallet, jag ser emellanåt flockar som far förbi, några stannar och plockar i mossan på berget utanför mitt köksfönster. Men inte så många som innan stallet byggdes om och blev något annat. Jag vill vara hemma.

Och så har Postnord sjabblat igen. En påminnelse i brevlådan, paket skulle ha hämtats igår – på fel utlämningsställe, någon avi har jag inte fått! Därmed returnerades de gelpennor jag beställt och betalt. Har nu mejlat leverantören…

Solen lyser på oss, livet är gott trots små förtretligheter. Och valet i USA är fortsatt rysligt.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Torsdag eftermiddag

  1. Louise Baumgärtner skriver:

    Bra att ni är hemma för din skull, tycker jag👍🤗Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s