Inte Trump längre

God morgon, Jan väntade på mig, sittande på en stol i sovrummet. Sängen var blöt, jag har tvättat och bäddat om. Välsignar det tvättbara madrasskyddet. Nu rakar han sig och tvätten hänger ute, något blåser väl ur. Tar in den i eftermiddag. Middag idag blir nog potatisplättar (mos kvar från igår) och bacon, lingon.

Bubbel väntar i kylen, om nu valet i USA äntligen kan komma till ett slut.

Har tagit in ved, bär bara det som ryms i en röd plastback från något bryggeri någon gång för länge sedan. Börjar lära mig att det är bättre att gå flera gånger, än bära alltför tungt. Den här veden är härligt torr, så den är inte tung – men många vedträn blir ändå några kilo.

Har handlat, avståndshållande. Tagit in tvätten som får torka färdigt inne. Eldar.

Inser att jag ligger en hel skrivdag efter, vad gäller antal ord…

Hur är det, brukar jag ha lite vetemjöl och något ägg i moset? Kollar recept på nätet, där är mjöl med, och ägg. Så då gör jag som jag trodde att jag kom ihåg. Lite mjöl och ett, kanske två ägg. Konsten brukar vara att få dem att hålla ihop vid stekningen.

Biblioteket i Norrtälje var stängt. Från 3 november till 19 november. Jag hade tänkt slinka in och låna på mig några böcker. Nu får jag kolla på nätet. Det gjorde jag och hittade omedelbart en e-bok jag ville låna, Där kräftorna sjunger. Det gick inte… Vet att jag lånat e-böcker förr, varför det inte fungerade nu förstår jag inte. Får kolla igen, men nu tappade jag sugen. Får läsa om någon gammal bok jag har i hyllorna i stället.

Jag provar en teststicka för urininfektion på Jans blöja och får för mig att den blir svagt skär = bakterier. Får se hur det går i morgon bitti. Han har inte ont, urinen luktar inte värre än vanligt, men med blöja förmodar jag att det är lätt att det blir bakterier. Ändå byter vi titt och tätt.

Drömmer, just innan jag vaknar fast jag inte vill. Varje morgon är besvärlig, höll på att säga plågsam, men hejdade mig. Jag ligger där och vill inte vakna, vet inte vad jag ska möta när jag tittar in i Jans rum. Var upp i morse vid femtiden, då sov han gott. Utan blöja, den låg vid ytterdörren. Jag lät honom sova. Och i morse hade han antagligen vaknat av att sängen var blöt. Det bråkar jag inte längre om, jag tvättar i stället. Han gör det inte för att jäklas, han kan inte annat.

I morse drömde jag om den vän som inte längre vill vara min vän. I drömmen var vi glada och satt på golvet med små barn och hundar och leksaker. Och då saknar jag hen än mera, men är samtidigt glad för den glädje drömmen gav mig. Livet är så jäkla konstigt. Vi har ingen kontakt, efter att ha haft tät kontakt i ungefär trettio år. Och jag kan inte låta bli att komma ihåg hur hen har skurit av kontakter på det här sätter förr i sitt liv. Det är något jag har svårare för. Jag sörjer, vet inte om hen sörjer. Vi är tysta på var sitt håll.

Ljusen på köksbordet är tända, det är mörkt därute. Spisen knäpper och brinner igen, efter lite petande och blåsande från mig. Potatisbullesmeten väntar. Ska sätta på ugnen och låta bullarna vänta där medan jag steker bacon. Har vi lingon här? Eller där? Inte dags än hur som helst.

Den här lördagen har hittills varit lugn och fin, jag fick en stund utanför huset när jag åkte in och handlade, postade, och slängde sorterade sopor. Behöver de stunderna. Och Jan gör det kanske också, så slipper han mitt naggande. Han sitter i sin sköna fåtölj i köket och blundar, eller ser vad han ser utanför huset.

Rådjur, fasaner och harar håller till någon annanstans nu. Men småfåglarna finns här, och de behöver antagligen frön snart. Får se till att handla en säck nästa gång. Visst ja, ska ju kolla hur det går till att få hem en leverans från Ica i Norrtälje. Eller hämta där. Jag vet hur Systembolaget fungerar…

Just nu verkar det som om USA har bestämt sig för att Joe Biden har vunnit presidentvalet. Vad som kommer att hända nu vet ingen, men de stora nyhetsbyråerna har gått ut med Biden som president. Puh. Nu blir det bubbel här, Jan kanske också vill ha lite. Om inte annat vill jag fira att världen slipper Trump som president i USA – det känns som en lättnad, so far.

Vi skålar i något som heter Privat, det är dugligt och väldigt bubbligt.

Än rapporteras inga kravaller i USA, ingenting från Trump heller. Hoppas han kan ta in att han faktiskt förlorat, och att han nu får dra sig tillbaka till en annan tillvaro.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s