Än rapporteras inga kravaller i USA, ingenting från Trump heller. Hoppas han kan ta in att han faktiskt förlorat, och att han nu får dra sig tillbaka till en annan tillvaro.

Söndagsmorgonen inleds med att Jan går på toaletten, jag vaknar. Bäddar om hans säng med rena lakan. Han lägger sig ett tag till, klockan var bara kvart i sju. Jag läser Bidens tal till nationen, och hoppas att den andre har vett att dra sig tillbaka med någon sorts heder.

Varje morgon vaknar jag med oro över vad som händer i det andra sovrummet. Dörren står numera öppen, och en lampa är tänd. I morse hade Jan flyttat sin säng så att det var ett stort mellanrum till den andra sängen. Varför visste han inte. Tacksam att han inte ramlat ner, kanske hade flyttandet något med blöta lakan att göra. Nu är ordningen återställd, han har vilat en stund till och vi har ätit frukost när klockan är halv tio.

Dosetten med mediciner och vitaminer är klar för fjorton dagar. De färska räkorna till kvällens skagenröra är rensade. Huvudrätt kalvlever med lök och grädde, potatisgratäng i portionsform. Ost. Tvätten hänger på strecket. Tagit in ved och eldar.

Nu har solen tagit sig fram mellan molnen, Jan tar på sig solglasögonen där han sitter i köket. Hans ögon är påtagligt känsliga numera. Duschen får vänta tills nästa tvätt är klar.

Pelargonknoppen har slagit ut, liten, rosa och vacker. Och kaktusens blommor visar sig vilken dag som helst. Glädje.

Jag läser på nätet om PEP-andning, andas in genom näsan och ut via en slang i en flaska med vatten, så att vattnet bubblar. Är bra för lungorna, och kan tydligen också vara nyttigt för den som har problem med slembildning. Som Jan. Ska kolla med distriktssköterskan. Enklare än slang och flaska är huff-andning – det kan vi träna själva. ”Lukta på blomman, blås ut ljuset.” Dra in luft genom näsan, stöt ut den genom munnen. Hur det ska kunna hjälpa mot slembildning begriper jag inte, men det är mycket i vårt nuvarande liv jag inte förstår.

Jan har duschat och tvättat håret, men vill sitta i morgonrocken ett tag till. Okej. Hörapparaten har han i alla fall i örat igen, utan den blir våra försök till kommunikation nästan komiska. Nästan. Nu, kvart över tolv, är kläderna på. Själv väntar jag med att duscha tills varmvattnet blir varmt igen…

Nu är himlen jämngrå, solen har krupit undan. Det blev en blåare himmel igen, och vi gick ut på en mycket kort promenad. Tittade på vattenfallet i ån och hörde änderna tjattra. En stunds vila på rullatorn i solen, och så hem igen.

Bilden på vattenfallet tycks ta tid på sig från min telefon till datorn…