Onsdag 11 november, mammas och gamla kungens (G Adolf) födelsedag – titta först på vädret tycker min dator. Det är inte mycket att titta på, grått beskriver det väl.

Klockan halv ett har jag tagit blodprov, tankat, slängt sorterade sopor, postat böcker, handlat både vin och annat. Snabbt och försiktigt, människor verkar faktiskt ha förstått det där med att hålla avstånd.

Vi har fikat och ätit svärdotterns chokladrutor till, gott. Tack Lotta.

Tiggde åt mig ett par rör för urinprov (Jan, i morgon) när jag var på provtagningen. Nu gäller det bara att komma ihåg provet också…

Facebook-annonsen om min bok Free Spin har inte sålt en enda bok, men många människor har nåtts av annonsen. Av ren okunnighet lade jag ut samma annons två gånger. Bortkastade pengar, men inte stora.

Eldar, tar in mera ved. Jan mår bra, verkar inte nedslagen av gårdagens besked om operation. Han har inte ont, men det kommer nog efter ingreppet. Kontaktsköterskan igår rekommenderade 2×4 Alvedon eller Panodil. Hoppas nu bara att inte min röntgen kommer mitt i allt med Jan.

Den första kaktusknoppen har slagit ut. Vilket litet underverk en sådan blomma är.

Jag ser på Jan. Han sitter i sin stol nära vedspisen, där är varmt och gott. Blundar. Sover inte men blundar. Att han står ut. Jag kan skriva lite, jag kan läsa, städa, laga mat etcetera – allt det där som ”man” gör i ett hushåll. Han diskar ibland, och det uppskattar jag. Ofta försöker han bädda sin säng. Rakar sig, duschar, borstar tänderna. Använder toaletten. Annars gör han ingenting. Och med det menar jag inte något klander, bara ett konstaterande. Han gör ingenting. Jag vet inte vad han kanske saknar, vet inte vad han längtar efter om han gör det. Nu ser han på mig och ler, säger ”kul att se dig”. Jag skrattar, ”detsamma”.

”Det bara undslapp mig.”

På något sätt är han lite mera medveten (trots blundandet) idag. Eller så inbillar jag mig. Han har sovit gott i natt, och jag med. Vi var nog uttröttade efter gårdagen. Läste någonstans hur stress gör att man känner sig sömnig och trött – det stämmer bra åtminstone på mig de senaste dagarna.

I morgon hoppas jag hitta rätt väg tillbaka hit efter besöket på Danderyd. Igår blev det sightseeing… Svängde fel direkt vid sjukhuset och körde via Mörby omvägar innan jag hittade vägen till Riala och visste att jag var på rätt spår. Bensinen räckte och några liter kvar i tanken så att jag tog mig in till Norrtälje och macken. Minneslapp i hjärnan (i den mån den fastnar och koms ihåg) – ha alltid bilen fulltankad. Och läs vägskyltar rätt.

Nu har jag förberett middagen, rivit parmesan till pasta och köttfärssås, med extra champinjoner och färsk timjan. Paprika vid sidan, och ost förstås. Köpte champinjoner på Ica för 1 kr hektot, i korgen där de lägger grönsaker mm som har legat lite länge. Champinjonerna var fina, jag har stekt tre hekto och använder en del nu. Resten i kycklinggryta, coq au vin, i övermorgon. Färsk kyckling 25 kr/kg. Ibland är jag snål när jag handlar. Å andra sidan kostade en liten bit Kaltbach-ost 50 kronor… Gungor och karuseller, vart man än vänder sig.

Det mörknar nu när klockan är kvart i fyra, jag tänder ljusen på köksbordet.

Jan flinar till när jag sätter en liten plommontomat i handen på honom. Idag ville han inte ha någon förrätt, men en bit röd paprika och en tomat, en liten bit Kalt-bach, är alltid något. Och det blir middag om två timmar.

Han diskar middagsdisken. Gläder mig. Och middagen var god.

Nu är klockan sex. Jans säng är bäddad med rena lakan. Men än ska han inte lägga sig, först ska han se Rapport, och just nu ska jag kolla om Kunskapskanalen har något intressant program.