Kort, en torsdag

Torsdag, lugn natt – tidig frukost med alla bestyr därefter. Till Danderyd för samtal med narkosläkare och farmaceut angående operationen den 24 november. Gick bra efter viss förvirring kring om det skulle tas blodprov eller inte, till sist skulle det det. Tur att vi fick det beskede innan vi åkte hem. Nu är allt klart för den 24. Trevlig och proffsig, förtroendeingivande narkosläkare. Känns tryggt.

Vi är hemma, lätt utmattade efter besöket på Danderyd. Jan har hängt med bra idag. Nu tar vi igen oss före middagen, som idag blir en färdigköpt fryst pizza, med extra italiensk skinka och extra riven parmesan. Tomater och ost vid sidan om. Jag blir allt latare med matlagningen. Tur det finns frys, och tur att där finns mat som ska ätas upp.

Försöker få fart på vedspisen, men idag vill den inte. Och jag har inga ljusstumpar, som kan hjälpa till. På´t igen.

Jag läser Rosamunde Pilcher´s September, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Men vad göra när biblioteket är stängt ännu en vecka? Och jag behöver förströs. Jan blundar i sin stol, och väntar på att middagen ska bli klar om någon kvart eller så.

Vi har ätit, sett Rapport och lokala nyheter. Nu ligger Jan i sin säng, och jag snart i min. Men än sitter jag en stund och samlar ihop mig. Spisen knäpper äntligen, och jag är lugn. Två ljus brinner på köksbordet, jag blåser strax ut dem. Natten är svart, jag hoppas få sova. Det är välsignat tyst.

Såg nyss (hörde inte, Jan hade lurarna) ett inslag i de lokala nyheterna om hyresgäster som störs maximalt av buller, T-bana och annat. Minns hur vi tyckte att järnvägen utanför på Järnvägstgatan i Sundbyberg var förskräcklig. Vi vande oss och hörde den inte, men de som kom på besök gjorde det. Och förundrades. Idag bor Jan inte längre nära järnvägen, men trafik dygnet runt är mycket störande. Tycker jag, som ändå kan lägga hörapparaterna på bordet om jag inte vill höra…

God natt alla som är vakna, önskar er en god sömn.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s